mymovieworlds

Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 4:

Plats 4

Rambo 2

En av filmvärldens tuffaste hjältar heter John Rambo. Första gången vi fick se honom var 1982 när en viss Sylvester Stallone vandrade ensam längs en grusväg i filmen First Blood (den kommer med tiden att bli den första Rambo filmen) han är sliten och totalt utlämnad till samhällets utkant och när han senare misstänks för misshandel på en polis så tvingas han gömma sig i skogen. Detta är mer eller mindre handlingen på Rambo 1. Vad som kom tre år senare är en helt annan sak.

Tvåans Rambo är så mycket mer än första här finns mer action, betydligt mer tempo och framförallt en Stallone i högform. Det kändes lite som att han inte riktigt visste hur han skulle spela Rambo i den första filmen utan gjorde någon kombination av en sneaker och en hero och det fungerade inte alls. Tvåan vars originalnamn är First Blood Part 2 (detta kommer med tiden bli Rambo 2, vi kan ta det en annan gång) utspelar sig i Vietnam och här får Rambo tampas med allt vad djungeln har att erbjuda.

Rambo får dessutom upp ögonen för en infödingstjej och detta skapar direkt ett bättre djup och mer mänsklighet till karaktären Rambo. Nu strider han inte bara för sin plikt och patriotism utan också för något mer. Rambo 2 är förmodligen den uppföljare som skiljer sig mest från någon annan föregående film någonsin och just därför är den så mycket bättre på egentligen alla plan.

Originaltitel: The Ghost Writer

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1139328/

År: 2010

Regissör: Roman Polanski

Skådespelare: Ewan McGregor, Pierce Brosnan,Olivia Williams

”Polanskis senaste är en riktig spänningsthriller med flera ess i rockärmen”

När den före detta brittiska premiärministerns ghost (det vill säga en författare som skriver memoarer åt en annan utan att uppge sitt eget namn) plötsligt hittas död på en strand, så behöver de anställa en ny för att färdigställa arbetet. De hittar en ny Ghost (Ewan McGregor) som nu ska skriva klart arbetet. Ju längre han in i arbetet kommer med skrivandet desto fler och fler hemligheter väntar runt varje hörn, han utsätts nu för fara och tvingas fly samtidigt som han frågar sig: jobbar han för den onde eller den goda sidan?

Roman Polanski har lyckats skapa ett tät, ryslig och fruktansvärt spännande thriller. Man får hela tiden följa The Ghost (vars namn man aldrig får reda på) jakt efter nya ledtrådar som ska föra honom närmare sanningen. Vilket gör att vi som tittare aldrig vet mer än huvudpersonen och detta är ett väldigt skickligt sätt att hålla spänningen vid liv.

Filmens alla överraskningsmoment och otroligt kloka scener fyller filmen till bredden av ytterligare nervkittlande sekvenser. Ett väldigt bra exempel är när The Ghost blir förföljd och tvingas köra över till en färja för att sedan hoppa över till fastlandet är en fantastiskt bra scen, för att skapa så mycket spänning under en sådan kort period men med ett så lågt tempo är mästerligt gjort.

Hela filmens tempo är lågt och handlingen liksom kryper fram och jag börjar faktiskt mer och mer tycka om sådana filmer för det låter tittaren bara liksom sitta ner och njuta av varje bildruta som visas utan en massa explosioner och bilkrascher vart tionde minut. Sedan måste jag också säga något om Ewan McGregor (min favoritskådespelare) han känns fortfarande bra över lag och jag känner han börjar blir mer och mer varm i kläderna när det gäller thriller filmer och det gillar jag skarpt då det är min favoritgenre.

Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 5:

Plats 5

X- Men 2

Filmen som skickade teaterskådespelaren Hugh Jackman upp i toppen av Hollywood var en film om mutanter, lojalitet och anti-rasism. Jag talar såklart om X-Men filmerna. Jag brukar se X-Men trilogin som en väldigt stabil trilogi där alla filmer står på stadigt på egna fötter. Den filmen av de tre som står bästa är tvåan. Den har bäst story då den första filmen mest introduceras oss tittare för X-Men och trean liksom bara är ett enda stort klimax. Tvåan går djupare in i storyn och bidrar med fler intressanta aspekter.

Actionscenerna är lite bättre och tempot något starkare som bidrar med ett bättre flyt i filmen än i ettan och trean. Man dras alltmer in i Wolverines förflutna vilket är en starkt bidragande orsak till filmernas djupa perspektiv och popularitet. Hugh Jackman är som klippt och skuren för rollen som Wolverine och han har flera gånger också sagt att han är totalt förälskad i den muterade järven med klorna.

Andra bra saker som höjer tvåa är en av mina favoritkaraktärer Nightcrawler också kallad Kurt Wagner detta är en sjukt härlig superhjälte som kan förflytta sig i luften och som är grymt bra spelad av Alan Cumming. Så nu har vi kommit mer än hälften av listan och jag lovar att det bara blir bättre härifrån.

Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 6:

Plats 6

Die Hard 2

Die Hard brukar räknas som den moderna actionfilmens grundare. Alltså med terrorister, teknik och stora explosioner i massor. Jag tycker visserligen att hela serien är något överskattad, men jag måste också medge att de är rätt häftiga, dock inte SÅ häftiga. Min favorit bland dessa fyra filmer är utan tvekan den andra. Jag köpte inte riktigt handlingen i första filmen även om det var bra. I tvåan dock så känns handlingen något mer genomtänkt. Bruce Willis är som vanligt suverän i rollen som McClane och han betydligt mer aggressivare i den här filmen än i ettan där han likt Rambo i första filmen mer gömmer sig. Här tar han för sig mer.

Tempot är betydligt starkare och actionscenerna är ett par steg vassare än i den föregående filmen. Det liksom händer lika mer saker. Dessutom känns oddsen om än värre eftersom att alla är inlåsta på en flygplats med noll chans att nå omvärlden. Sedan att fienderna leker med John och tvingar honom att följa deras regler annars spränger de hans frus flygplan som är på väg. Spänningen är ständigt på topp och adrenalinet pumpar genom hela filmen.

Så där har ni Die Hard 2 från mig. Jag vet att många tycker att ettan är bättre och detta är ju som sagt en smaksak, men hur som helst så anser jag att tvåan är den bästa i serien. Den har helt enkelt de bästa actionscenerna som fortfarande vi det läget liksom var äkta och inte bara datoranimerade som i Die Hard 4, utan allt är verkligen intensivt och 100 % äkta.

Originaltitel: Il buono, il brutto, il cattivo

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0060196/

År: 1966

Regissör: Sergio Leone

Skådespelare: Eli Wallach, Clint Eastwood, Lee Van Cleef

“Det finns två sorters människor I världen, de som har sett den och de som inte har sett den”

En av tidens absolut största kultklassiker heter the good, the bad and the ugly. Filmen ligger på femte plats på IMDB topp 250 och dess kölvatten har hela västerngenren uppstått, från Bonanza på 60 talet till No Country for old men år 2007. Filmen kretsar kring tre revolvermän som alla vill komma åt en skatt som är gömd på en kyrkogård. The ugly också kallad Tuco (Eli Wallach) är en alkoholiserad ganska klumpig man som samtidigt är väldigt manipulativ och ganska smart som lever på de andras misstag. The bad Angle Eyes fantastiskt bra spelad av Lee Van Cleef är på jakt efter Tuco och byter mål efter tag och även han ger sig efter skatten. The good bara kallad Blondie spelas mycket bra av Clint Eastwood är en kall och hård cowboy som hela tiden är steget före.

(the good)

Filmen utspelar sig mitt under det amerikanska inbördeskriget och alla tre måste fly genom fiendeland där kanonkulor viner fram och tillbaka. Alla tre har något personligt obetalt mot den andra vilket gör att ingen kan lita på någon och detta skapar såklart spänning och nervkittlande konfrontationer.

(the bad)

Filmen har ett lågt tempo och jag måste säga att jag skitsåld på västernfilmer med ett så lågt tempo (se min recension på No Country For Old Men) det blir en sådan fantastisk känsla när det gäller katt och råtta lek, liksom alla scener liksom kryper sakta fram och skapar en obehaglig stämning som jag avgudar. Filmen har tre väldigt starka rollprestationer främst Lee Van Cleef som Angle Eyes. Hans spetsiga näsa och smala ögon gör gör att han liknar en blandning mellan orm och örn och etsar sig därför fast som en grym skurk.

(and the ugly)

Förutom ovanstående så är musiken det kanske bästa jag någonsin hört filmväg den är så klockren till varje karaktär och varje scen att man bara låter det sjunka in och överösa en. Filmen innehåller många numera klassiska saker, och ja är helt övertygad om att detta är en av de första filmerna som använde de. Den klassiska höftfilmningen inför en duell, någon som läggs på ett tågräls, och såklart den speciella västernmusiken som mer eller mindre överanvänds. Till sist har du inte sett den så ta gärna en titt, den är ett måste för någon som ser sig som en filmälskare.

Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 7 :

Plats 7

Shanghai Knights

Det är väldigt få komedier som jag älskar så mycket som Shanghai Noon och Shanghai Knights filmerna. Filmerna är helt enkelt komedi och action i ren genialitet. Shanghai Knights som är nummer två i ordningen är den klart bättre av de två anser jag. Humorn är några snäpp bättre och actionscenerna är inte bara begränsade till salooner och öken områden utan här slåss de överallt i London.

Några klockrena scener som tar filmen ”over the top” är den helt sanslöst roliga scenen i biblioteket med svängdörren. Svärdduellen i slutet är också en topp scen. Det som gör den här filmen så bra är kemin mellan Owen Wilson och Jackie Chan, där Wilson är munnen och är som vanlig den kanske bästa dialogskådespelaren i världen. Jackie Chan däremot är självklart musklerna och det fullständigt glöder om honom i varje actionscen.

Storyn känns lite fylligare än ettan här finns mer plats för att ta ut svängarna och diverse överraskningarna. Att allting också utspelar sig kring 1800 talet känns ännu bättre då vi slipper alla high Tech som numera finns i varenda actionfilm. Skönt att faktiskt kunna njuta av en hederlig västern med svärd och pistoler.

Storyn är som sagt bättre och en del onödiga bi- karaktärer är nu borta och filmens fokus ligger på ett av de bästa radarparen jag har sett på film.

Originaltitel: Rock´n Rolla

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1032755/

År: 2008

Regissör: Guy Ritchie

Skådespelare: Gerard Butler, Tom Wilkinson, Thandie Newton

”Wilkinson imponerar i en annars ganska felstämd rulle”

Rock N´Rolla handlar egentligen om en massa olika små saker som är väldigt svåra att sätta ihop i den hela bilden. Det börjar med att Lenny Cole, väldigt bra spelad av Tom Wilkinson förövrigt, blir ombedd att finansiera ett nytt arena bygge i London (är väldigt likt Emirates?) Som den klipska maffiaboss han är så är han som vanligt hård i affärerna. I gengäld får han en tavla av den ryska köparen och han lånar den till Lenny under en tid. Samtidigt ska ryssarnas revisor i en annan del av London komma med 7 miljoner euro i handpenning men hon är lika girig som alla andra på denna sida om lagen, så hon tar de själva.

Nu börjar den ryska maffian och den engelska maffian bryta samman och detta leder till ett katt och råtta lek i Londons bisarra undre värld. Mitt i denna soppa hamnar Mr One Two (Gerard Butler) som inget annat än vill få fram pengarna och han kontaktats av båda delarna och det är alltså upp till honom nu om vem som ska gå segrande ur striden.

Den låter komplicerad och ja det är den också. Den liksom inte riktigt följer någon direkt ordning utan allting kommer huller om buller. Värsta är ändå när diverse flashback scener går igång då är man alltså helt vilse. Detta är något som är oerhört frustrerande då man ändå ger sig ett försök på att få ihop allting själv men det är ganska hopplöst.

Filmen lyfts ändå rejält med många bra skådespelarinsatser. Både Gerard Butler och Mark Strong gör bra jobb med sina karaktärer. Men som sagt den som håller filmen på ens axlar är Tom Wilkinson. Han är så cool, hård men ändå så otroligt smart och manipulerande att man sitter på spänning i varje scen han är med i. Så ör att sammanfatta filmen, en bra frontman i ett anat ganska medelmåttigt punkband.

Originaltitel: War, Inc

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0884224/

År: 2008

Regissör: Joshua Seftel

Skådespelare: John Cusack , Hilary Duff, Marisa Tomei

”Knasig satir om USA:s krigsföring i mellanöstern”

John Cusack spelar en undercover lönnmördare som med sin täckmantel som mässarrangör ska mörda presidenten i det fiktiva landet Turkistan. Mässans som arrangeras ska visa vad Turkistan tillsammans med USA kan åstadkomma i affärsvärlden. Sälja ut stora företag och varukedjor som ska öka landets inkomster. Hela mässans höjdpunkt är dock bröllopet med ”mellanösterns Britney Spears” Yonicka (Hillary Duff) Samtidigt blandar sig en neutral journalist in i soppan. Brand (Cusack) hamnar nu i mellan båda kvinnorna vilket får honom ofokuserad på sitt uppdrag.

Jag har inget emot satir i lagom doser. Och javisst fanns här en del riktigt roliga saker. Tillexempel hur alla viktiga politiker gick runt i flipp flopp tofflor (som en del utav exploateringen av USA) men annars tyckte jag filmen var alldeles för krånglig och osammanhängande vilket naturligtvis drar ner betyget. Dessutom tyckte jag att filmen var allmänt tråkig och liksom inte riktigt höjde sig någonstans. Den var liksom platt igenom hela filmen.

Men samtidigt ska man väl kanske inte ta en satir film för seriöst och där filmens skulle vara satirisk och driva med samhället i allmänhet där lyckades de verkligen och det var väl det som man eftersökte. Så för att sammanfatta en ganska okej film ur ett komedi perspektiv men annars tyvärr inte så mycket att hänga i julgranen.

Originaltitel: Life Or Something Like It

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0282687/

År: 2002

Regissör: Stephen Herek

Skådespelare: Angelina Jolie, Edward Burns, Tony Shalhoub .

”Vad skulle du göra om du bara hade en vecka kvar att leva?”

Lane Kerrigan (Jolie) lever ett enligt henne perfekt liv. Hon äter nyttigt, tränar varje dag och hon gör raketkarriär inom tv-branschen. Men en dag så träffar hon en gatuprofet vid Namn jack som förutspår att hon ska dö om exakt en vecka. Till en början tror hon såklart inte på det men efter att andra olika saker Jack förutspådde slår in så blir hon orolig. Tillslut så kommer hon till en dag när hon börjar inse att hon kommer dö inom en vecka och hon frågar sig vad hon ska göra nu med sitt redan ”perfekta” liv.

Tror det eller inte men detta är faktiskt en komedi. Det låter lite väl allvarlig tycker jag. Men samtidigt tycker jag det känns skönt också med en komedi som inte bara gör parodi på allt utan har sin egen liten stil och väg. Filmens humor ligger mest i att man ska bli påmind om hur härligt livet faktiskt är och att det finns en massa saker man har framför sig.

Naturligtvis var jag lite skeptisk till Angelina Jolie i en komedi film då jag mest brukar förknippa henne med actionthrillers eller starka dramafilmer. Och jag får väl säga att hon var okej. Varken mer eller mindre, men som sagt vill man se Jolie i en mer passande roll så är det de ovan nämnda genrerna som gäller.

Jag gillade filmen ändå. Den var inte så sockersöt och gullig som en del komedier kan bli och den var inte heller så smaklöst dålig som många är. Så kort sagt en trevlig film man kan koppla av till och som passar utmärkt när man själv inte har den bästa dagen.

(hittade tyvärr ingen bättre trailer, så ni får ursäkta texten på videon)

”Gräslig lågvatten film utan hjärna”

Originaltitel: Pineapple Express

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0910936/

År: 2008

Regissör: David Gordon Green

Skådespelare: Seth Rogen, James Franco , Danny McBride

Med eller utan några som helst förväntningar på denna film så måste jag tyvärr säga att detta spektakel inte höll måttet. Jag måste visserligen erkänna att jag har oerhört svårt för komedifilmer av den här sorten. Jag menar det är väl ingen konst att spy upp så många könsord, rasistiska påhopp och allmänt skitsnack inom loppet av två timmar. För det är ungefär vad som man får uppleva i Pineapple Express.

Vad handlar filmen om då? Jo, Seth Rogen spelar Dale en indrivare i 30 år åldern som är ständigt hög på diverse droger. Han lyckas av misstag bli vittne till ett mord och nu måste han och hans högare kompis Saul fly från de som begick mordet. Detta leder naturligtvis till diverse lustigheter. Jag brukar ha två toleransnivåer när jag ser på komedi just därför att de alltid gör mig besviken. Antingen så får humorn vara bra eller så får storyn vara bra, finns väldigt få undantag där detta faktiskt kombineras. Pineapple express har tyvärr inget av de ovan nämnda kriterierna.

Innan jag avslutar min sågning så vill jag ändå pricka in två faktiskt roliga scener som ändå räddar filmen från en total kollaps. Scenen när Saul rusar in i ett kök och får en gaffel i ryggen är faktiskt väldigt kul, tänk att någon sådant enkelt kan vara kul. Den roligaste scenen är nog ändå när Saul och Dale tvingas fly i en polisbil och när Saul sparkar upp rutan och fastnar med foten i rutan, han tvingas alltså att köra en bil på motorväg med ett ben, tänk er det…

Nog diskuterat om det, filmen är tyvärr alldeles för hysterisk, för mycket skitsnack och alldeles för mycket pang pang och blod vilket bara stärker min poäng om att de var tvungna att lägga till allt det där för att de inte ens kände att sin egen humor räckte, sen måste jag bara få ut detta: Seth Rogen är en av de sämsta skådespelarna jag har sett…

Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 8:

Plats 8

Mumien – Återkomsten

Mellanstadiets stora snackis var mumien filmerna. Fan det var mumier fram och tillbaka och alla hade sett den förutom jag, jag vågade inte för alla sa ju att de var läskiga. Nu cirkus 10 år senare så kan jag bara säga att jag älskar filmerna (i alla fall de två första, trean är hemskt usel) Av de två första så är min favorit faktiskt den andra, här kommer några saker som gör mumien 2 något lite bättre än tvåan.

Medans ettan enbart utspelar sig kring en pyramid och innanför den så begränsas ju såklart scenerna. Tvåan däremot innehåller scener från London, en djungel och tågvagnar. Tempot är starkare och actionscenerna är snäppet bättre. Dock så har filmen tappat den där obehagliga skräck känslan som ändå finns i ettan, den saknar jag faktiskt.

Jag blir alltid lika besviken i ettan hur de ignorerar min favorit karaktär bland mumien filmerna: Ardeth Bay ni vet den svartklädda soldaten med långt hår och en örn som husdjur. Han är däremot mer betydligt central i den andra filmen vilket alltid glädjer mig enormt. Han är en naturlig ledartyp och harmonisk människa med respekt från sina medmänniskor och en jäkel på att hantera sitt svärd.

Ettans mest irriterande karaktär är Evelyn då hon bara känns i vägen trots att hon faktiskt har huvudrollen. I tvåan är hon mycket bättre inte bara en hjälpslös tjej som hon var i ettan utan här har hon lärt sig att ta vara på sig själv, tillexempel att slåss så en rejäl uppdatering där.

”Will Smith briljerar i ett fantastiskt underdog drama”

Originaltitel: The Pursuit of Happyness

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0454921/

År: 2006

Regissör: Gabriele Muccino

Skådespelare: Will Smith,  Jaden Smith, Thandie Newton

Lycka? Vad är egentligen lycka? Är lycka ett liv fullt av pengar och lyx i överflöd eller är det närhet, ömhet och kärlek från sina närmaste? I denna rörande film så kan man verkligen ställa sig den frågan. Chris Gardner (Smith) är en försörjande pappa som försöker skrapa ihop pengar till den lilla kassa familjen har. Han går runt hos olika företag och tvingas sälja en dyr maskin som ingen annan behöver eller har råd med. Efter ett tag så tröttnar tillslut hans flickvän och hon lämnar honom hastigt. Nu måste han alltså försörja sig själv och sin 5 åriga son.

Vardagen är en hård verklighet för Chris men när han äntligen lyckas komma in på ett praktikprogram hos ett stort fondföretag. Med enorm vinnarinstinkt och vilja så bestämmer sig Chris för att han ska bli en legend i börsvärlden. Under resans gång så stöter han på många fallgropar och hinder.

Filmens styrka ligger i främst på Will Smiths starka porträttering av den verkliga Chris Gardner. Jag. brukar annars ha ganska svårt för Smith men här måste jag säga att han imponerar med råge. Hans lugna och tålmodiga personlighet lyser igenom och trots allt skit som händer för Chris så håller han fortfarande humöret vid liv och därmed filmen. Chris Gardner är den perfekta underdogen då han hela tiden slår ur underläge och han står på de mindre människornas sida.

Några av filmens starkaste scener är när Chris ”lurar” sin egen son att det härjar dinosaurier i tunnelbanan så att de måste ta skydd i en ”grotta”, grottan i det här fallet är en allmän toalett som de övernattar på för att de inte har någon annan stans att ta vägen.

Filmen är tillslut en tårdrypande och rörande film om mod, lojalitet och stolthet och en av de mest märkliga och osannolika sanna historier jag har tagit del utav.

” Stormigt värre i en alldeles för lång och omvänd katastrofrulle”

Originaltitel: The Storm

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1415244/

År: 2009

Regissör: Bradford May

Skådespelare: James Van Der Beek, Marisol Nichols, Luke Perry

Dr Kirk tillsammans med sitt forskareteam har hittat ett sätt så man kan manipulera  vädret, när sedan en rik finansman vill köpa projektet och därmed utöka dess kraft och omfång. Detta vansinne leder naturligtvis till att vädret får tillbaka sin kraft och börjar reagera som det själv vill. Snöväder i öken, värmebölja på Island och ett dussintals översvämningar överallt. Låter som en bra idé eller hur? Nu måste forskarna försöka stoppa den livsfarliga processen.

Dr Kirk som vägrar vara delaktig i ännu ett misslyckande lämnar arbetet och jagas nu av sina före detta arbetsgivare som har insett att de inte klarar det utan honom. Det är ungefär här som jag tycker filmen spårar ut och liksom blir mer en thriller än en actionfilm med klassiska katastrof inslag som det ändå känns som att filmen borde vara.

Filmen liksom byter väg hastigt och lustigt och medan man sitter där och vill veta hur forskarna ska lösa den världsomspännande katastrofen så tvingas man se en meningslös biljakt som man vet, inte leder till något annat.

Något som också störde mig lite på filmen var alla lustiga kameravinklar, klippningar och specialeffekter som bara känns onödiga och bara ett billigt sätt att hålla filmen någorlunda vid liv. Jag gillar inte heller längden på filmen, den är alltså 2 timmar och 49 minuter vilket är väldigt drygt med tanke på att filmen liksom har hoppat bort från sin grundidé och fyller alla minuter med meningslösa sidostorys med karaktärer som bara känns som små pjäser i ett större spel. Jag menar jag bryr mig inte ett dyft om diverse små konflikter när hela världen är på väg att raseras.

Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 9:

Plats 9:

Harry Potter och Hemligheternas Kammare

En av de mest överskattade filmserierna i hstorien är Harry Potter. Jag anser helt enkelt inte att de på långa vägar kan mäta sig med bokserien vilket brukar vara fallet men tyvärr så är Harry Potter filmerna under all kritik. Men det finns två filmer i serien som ändå är i närheten och det är de två första. Min favorit av Potter filmerna är by far Hemligheternas kammare. Ingen annan film i serien kan fånga samma kusliga, thriller nästan lite skräckaktiga stämning. Bäst är när Harry vandrar omkring ensam i Hogwarts korridorer och han hör den där ormrösten, fantastiskt.

Dessutom anser jag att samtliga huvudpersonerna är så mycket bättre i de första filmerna än i de senare, här är de fortfarande orutinerade och liksom verkligen känns som karaktärerna i böckerna medans i senare filmer so har de gett Harry en mer actionhero roll och det passar verkligen inte alls in.

Alla de här grejerna är också saker som gör filmen bättre än ettan i min mening. En del scener i filmen är också fruktansvärt bra, Jag har redan nämnt en, här kommer några fler:

• När Harry och Hagrid träffar Aragog ute i skogen, kom ni ihåg hur läskigt det var i boken? Här har de verkligen lyckats med spänningen och alla kusliga spindlar.
• Slutscenen i kammaren, allt från mötet med Tom Dolder till slaget mot Ormen och fenixfågelns entré och svärdet och allt är bara så bra tycker jag. Man verkligen känner hur oddsen är mot Harry hela tiden.

Sedan måste jag också nämna att detta var Richard Harris sista film någonsin då han dog samma år, för er som inte vet vem detta var så var det han som spelade Albus Dumbledore i ettan och tvåan som senare ersattes av Michael Gambon, men det tar vi en annan gång, tro mig…

Tänkte dela med mig av de filmerna som jag är mest sugen på inför biohösten…

You Will Meet a Tall Dark Stranger

Premiär: 23 september

Morning Glory

Morning handlar om en ung tjej med kreativitet och attityd som tar på sig ett hopplöst jobb. Hon ska samla ihop en nyhets trupp för den nya kanalsatsningen. Hon upptäcker med tiden att det inte alltid är så lätt och glamoröst som det verkar. Jag hsr nog aldrig hört någon liknande idé vilket alltid är trevligt, sedan att filmen innehåller skådespelare som Rachel Mcdams och Harrison Ford gör ju inte filmen mer intressant.

Premiär: 12 november

Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=s9lWUqraDoU

The Next Three Days

Har inte så mycket att säga kring denna film mer än Russell Crowe vs. Liam Neeson. My god jag vill se denna film. Det handlar i alla fall om en man som sak försöka förhindra sin fru att begå självmord och sedan kopplas polisen in på något sätt. En actionthriller är det i vilket fall som helst och detta vill jag inte missa, höstens guldklimp enligt mig.

Premiär: november (inget exakt datum angivet)

Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=lti0vfCPZns

Black Swan

Verkade inte vara så mycket till att börja med men måste erkänna att detta kan bli bra. Natalie Portman brukar alltid vara övertygande i sina roller och hon ska tydligen ha tränat i 6 månader inför denna film, som handlar om balett. Nina Sayers (Portman) åker till frankrike för att bli balettstjärna men hon märker sanbbt att branschen är betydligt tuffare och man kan på någon ach alla gör vad som helst för att vara stjärnan i den nya uppsättningen av svansjön detta leder till mordhot och även förföljelse.

Premiär: 1 december

Trailer: http://www.youtube.com/watch?v=1uUfw16oHYs

The Tourist

The Tourist kan innehålla vår tids Audrey Hepburn och Humphrey Bogart, alltså två av de allra största och populäraste skådespelarna världen över. För första gången någonsin så kommer Angelina Jolie och Johnny Depp att mötas på vita duken. Bara det kan ju bli en upplevelse i sig. Jolie spelar en undercover interpol agent som ska locka fram en maffiaorganisation genom att förföra Frank Taylor (Depp) Bland birollerna ser vid en alltid lika pålitliga Paul Bettany.

Premiär: 10 december

Trailer: (ännu ej tillgänglig)

Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 10:

Plats 10:

American Pie 2

Jag är inget överdrivet stort fan av American Pie filmerna, men jag måste erkänna att American Pie 2 är sjuhelsikes kul. Det som gör att denna film är bättre än den första är för att i denna film finns liksom en lite bättre och seriösare handling. I första filmen handlade hela filmen om att killarna skulle få varsitt ligg, medan i den här filmen åker de ut till en sommarstuga och ska se vad sommaren har att erbjuda och att få ”njuta”. Jag gillar den storyn bättre för det ger mer frihet till hela filmen och detta leder i sin tur till bättre komik och liknande situationer.

En annan stor anledning till att filmen äger ettan är för att Stifler får en betydligt större roll i den här filmen och han är ju självklart filmens stjärna, Sean William Scott ser ut att verkligen trivas i rollen och går ut max i sin karaktär. Några av filmens höjdpunkter är Jims problem med limmet, och när killarna planterar walkie talkies i granntjejernas sovrum, vilket är fruktansvärt kul, och så klart ett slag under bältet.

I första filmen så finns det en uppsjö utav meningslösa karaktärer som får alldeles för mycket scentid vilket stör mig mycket såhär i efterhand, i tvåan så läggs fokuset mestadels på killgänget vilket är bra då de är hysteriskt roliga.

Så det är min personliga uppfattning kring American Pie 2, jag vet att många kanske tycker om den första bättre men detta är i alla fall vad jag tycker och vi kan väl alla hålla med om att filmerna åtminstone åstadkommer vad man vill: Ett gott skratt.

”En sagolik Hanks i en ännu mer sagolik historia”

Originaltitel: Forrest Gump

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0109830/

År: 1994

Regissör: Robert Zemeckis

Skådespelare: Tom Hanks, Robin Wright, Gary Sinise

Ja vad ska man säga, eftersom som jag är en väldigt flitig filmtittare så händer det då och då att jag missar en och en annan riktig klassiker, detta är en sådan. Fram tills nyligen. Forrest Gump är en väldigt speciell person som verkligen lever efter handling före tanke ideologin, vilket kan få honom att framstå som lite dum. Redan som en liten unge levde Forrest i sin egen lilla värld där all var annorlunda. Han fick ofta utstå mobbning av ett gäng i skolan, han fick tidigt lära sig att springa ifrån de. Detta ledde honom in på fotbollsplanen (bokstavligt!) och med det college och examen. Hela filmen är som en slags självbiografi sedd från en väldigt speciellt persons ögon och man får följa med Gumps minst sagt händelserika liv. Han går från fotboll till armen och Vietnam kriget till räkindustri och Apple företag för att sedan ta en joggingtur som varar 1095 dagar.

Det som gör den här filmen så fantastiskt är inte bara den oförglömliga storyn utan framförallt en helt makalös skådespelarinsats av Tom Hanks där han verkligen visar prov på skådespeleri utan dess like. Han får Forrest att från första bildrutan kasta sig in i våra hjärtan och trollbinda oss med sin personlighet. Han lever i en harmoni och sitt lekfulla och sanna sinne vi alla nog vill kunna uppleva. I slutet när Forrest står under trädet är ett utmärkt exempel på en förstklassig skådespelare i sitt esse när han gör något ovanligt för sin karaktär, får det att röra oss och samtidigt vara kvar i karaktären, hatten av för Tom där.

Kort och gott är den här filmen an av de bästa jag har sett, inte bara för den historiska korrektheten utan också för dess underbara humor och känsla. Filmen är ett mästerverk och trots att den är snart 18 år gammal så håller den fortfarande hög klass, både story mässigt och rent tekniskt. Så för er som inte har sett den här magnifika filmhistorien, gör det, du kommer inte bli missnöjd.

”Jolie är Salt i en av årets bättre actionfilmer”

Originaltitel: Salt

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0944835/

År: 2010

Regissör: Phillip Noyce

Skådespelare: Angelina Jolie, Liev Schreiber, Chiwetel Ejiofo

Det är lite av en lättad utandning som jag under eftertexterna i Salt får det bekräftat: She still got it. Trots att hon faktiskt börjar närma sig 40 strecket så levererar Angelina Jolie hardcore action när man som mest behöver det. Man liksom börjar tröttna på alla Bond, McCLanes, Connors och allt var de manliga pang pang filurerna heter. Evelyn Salt (Jolie) är en misstänkt rysk spion som blir anklagad för ett brott hon ännu inte ha begått. Hon ska mörda sin egets land president. Låter det rörigt, tro mig det blir värre.

En dag på sitt jobb som CIA agent tillfångats Vassily Orlov som menar på att han och planterat ryska spioner i USA ända sedan kalla krigets slut, däribland JFKs mördare Lee Harvey Osvold. HAN nämner speciellt ett namn: Evelyn Salt och det är filmen på allvar tar fart och jag kan lova er det att när den väl dragit igång då går den på autopilot non stop. Salt spränger lagerlokaler, hoppar på lastbilar på en motorväg, faller i hisschakt och dessutom klär ut sig till man, det ni.

Filmen blir extra intressant ungefär i mitten när filmen plötsligt vänder och tar en helt ny väg och man sitter och försöker på ett klassiskt Holmes sätt lista ut handlingen i förväg, men det är nästan omöjligt då alla karaktärer är helt oförutsägbara. Som sagt handlingen är bra, actionscenerna är grymt bra och rollprestationerna är bra, varken mer eller mindre.

Jag tycker Salt är ännu ett bevis på att Jolie är en av väldigt få som kan behärska actiongenren som kvinna, med filmer som Tomb Raider, Wanted och Mr And Mrs Smith så är detta ett utmärkt tillskott till ett redan imponerande CV. Vill man ha en underhållande och spännande actionthriller sådär på lördagskvällen så kan jag varmt rekommendera denna.