Recension: City Of Ember ( 2008)

”Förutsägbar fantasy med platt handling”

Betyg: 2/5


I över 200 år har mänskligheten tvingats leva under jorden i den sista civila platsen på jorden: Staden Ember. De kämpar mot sin egen överlevnad där varje strömavbrott är dödligt då hela staden mer eller mindre drivs utav glödlampor. Lina och Doon är två ungdomar som nyligen blivit tilldelade sina första jobb. Lina älskar sitt jobb som budbärare medan Doon inte direkt uppskattar sitt jobb i tunnlarna, men han får i alla fall komma nära stadens hjärta: Generatorn. Han misstänker att det är något fel på den och menar att det ska finnas en utväg ur Ember.



När sedan Lina hittar en samling hemliga dokument som innehåller instruktioner om utvägar ur staden. Dokumenten berättar också om tiden före byggandet av Ember. Nu bestämmer de sig för att gräva djupare i stadens dolda historia.

Skådespelarna är faktiskt ganska mediokra allihop och det känns mest krystat hela tiden och använder samma sorters repliker. Nästan som om de inte själva trodde på att filmen skulle bli någon succé. Dock så innehåller många riktigt imponerade snygga specialeffekter och Ember är tydligen ett av världens största scenbyggen.




Dessutom är handlingen väldigt förutsägbar och det var väldigt ofta som vi satt och förutsåg scenerna i förhand, och många gånger hade vi rätt. Det är en bra handling för en bok men jag ansåg inte riktigt fastnade på rullen. Det kändes också många gånger som om filmteamet har använt sig av liknande bitar tagna från filmer såsom Harry potter och sagan om ringen. Så tyvärr för er därhemma som har läst boken och tycker om den, ett råd: Se inte filmen ni blir bara besvikna!




Recension: Star Trek (2009)

”Rymdfenomenet når nya höjder i ett fantastiskt epos”

Betyg: 4/5


Nominerad i:

Bästa Smink - Barney Burman, Mindy Hall and Joel Harlow

Bästa Ljudredigering - Mark Stoeckinger and Alan Rankin

Bästa Ljudmixning - Anna Behlmer, Andy Nelson and Peter J. Devlin

Bästa Specialeffekter - Roger Guyett, Russell Earl, Paul Kavanagh and Burt Dalton


Star Trek är förmodligen tillsammans med Star Wars de enskilda största anledningarna till att science fiction blev så stort under 60,70 och 80 talet. Well, den tiden är förbi och nu är det dags att se vad 2009 års filmversion kan erbjuda. Och jag säger bara: WOW! Detta var mäktigt. Filmen handlar om kapten Kirk (Chris Pine) och Spock (Zachary Quinto) Innan de blev värvade av Enterprise och successivt steg i hierarkin. Ett dödsföraktat skepp svävar i rymden och förstör alla planeter i dess väg och nu måste någon stoppa de. Enterprise som har dåligt med manskap kräver att alla som har erfarenhet måste med.




Filmen är något av det coolaste jag har sett och jag kan garantera er att Star Trek kommer ge Avatar en ordenlig fight om de visuella priserna på Oscarsgalan om två veckor. I alla fall så är effekterna helt makalösa och man verkligen rycks med, detaljerna som man har lagt ned tid på är totalt fängslande. Främst märks detta i filmens sista 20 minuter då man blir helt bortblåst av scenerna och detta är lätt det bästa jag har sett i år på den fronten.




Tyvärr så brister såklart handlingen, dock är man ett Star Trek fan så lär man uppskatta denna bättre då den är mer igenkännlig än för oss som precis bevittnat filmen. Karaktärerna är härliga och inte för stereotypiska, där min favorit är Spock då han ingjuter ett grymt stark pondus och respekt.




Filmen är grymt sevärd vare sig man tycker om Star Trek sen tidigare eller inte, då filmen utspelar sig innan själva ”serien” så blir man i alla fall inte förvirrad. Dessutom ett mycket smart beslut av producenterna att använda sig av ett manus som berättar historien i en flashback då detta förmodligen kommer att locka till sig nya tittare för att sedan se vidare på allt annat som finns inom kultfenomenet Star Trek.




Recension: Avatar

”En dröm du aldrig vill vakna upp ur”

 

BETYG: 5/5

Det har gått cirka 12 år sedan James Cameron hänförde oss med hans mästerverk Titanic och nu har han gjort det igen om inte ännu mäktigare och pampigare. Cameron själv har sagt att han hade jobbat med avatar projektet sedan 1995 det vill säga nästan femton år. Filmen Avatar är ett stycke filmhistoria i sig och det blir svårt för kommande projekt att slå Mr. Camerons framtidsvision.

Historien utspelar sig cirka 150 år fram i tiden (man hittar inga tecken på att den utspelar sig långt fram men tack vare en kompis observationsförmåga märkte han att datumen fanns med i en videodagbok som framkommer då och då i filmen, håll utkik efter det!) Jordens resurser börja ta slut och nu riktar man sina pengatörstiga munnar ut i rymden för att hitta det man söker efter. Man hittar en planet kallad Pandora vars invånare är allt från konstigt klädda noshörningar till coola drakar till en sorts slända som flyger med en eldpropeller och sist men absolut inte sämst så bor det så kallade Na'vis på Pandora. Na’vi är en sorts männsikoliknande blå varelser som lever i samklang med Pandoras natur och djurliv.



Man får följa den rullstolsbundna före detta marinsoldaten Jake Sully (Sam Worthington) och hans besättning på en bas på Pandora. Basens ledare utgörs utav biologen Dr. Grace Augustine (Sigourney Weaver), den hårdnackade Colonel Miles Quaritch (Stephen Lang) och hans pengakåta byråkrat Parker Selfridge (Giovanni Ribisi). Jake är rekryterad till basen av en anledning: Han ska bli en så kallad avatar, det vill säga en avbild av sig själv som en Na’vi. Meningen är att han ska infiltrera en grupp Na’vis och övertyga de att flytta så att människorna kan komma åt det viktiga mineralet Unobtainium som råkar finnas i sin största mängd rakt under trädet där gruppen Na’vis bor. Tvisten mellan människorna och Na’vis leder till krig som sätter själva Pandora i riskzonen. Mitt i denna kamp hamnar Jake och hans Na’vi kompis Neytiri (Zoë Saldaña) som han genast blir förälskad i. Jake måste nu alltså välja antingen människorna eller Na’vi.


Filmen innehåller mängder av övertydliga budskap såsom lojalitet, kärlek vinner över allt, att vi människor ska ta hand om jorden och liknande. Filmen har en hel del parallella likheter med klassiska disneyfilmer såsom Atlantis och Pocahontas. Men det är inte varken storyn eller karaktärerna som är höjdpunkten i den här 161 minuter långa rullen utan det är de helt underbara effekterna och de magiska miljöerna som Pandora visar upp. Ser man dessutom filmen i 3D blir ju knappast resultatet sämre.


Det finns konstigt nog negativa delar i filmen tillexempel så är huvudstoryn väldigt förutsägbart och man kan i princip räkna ut hela storyn bara utifrån trailern men samtidigt så är det här en filmrevolution signerad en mästare likt Cameron. Filmen kommer att leva kvar i minnet under flera år och den har förhoppningsvis också satt ribban för kommande generationer i filmskapande. Denna film är som en ända lång underbar magnifik och fullkomligt fantastiskt dröm som man aldrig vill vakna upp ur.


Kuriosa

  • Till en början så ville Cameron att alla skådespelare skulle vara datoranimerade, detta ändrade han dock allt eftersom
  • Sigourney Weavers karaktär Dr. Grace Augustine var först tilltänkt att vara man.
  • Filmen är världens fjärde dyraste film genom tiderna bara Pirates Of The Caribbean 3, Spiderman 3 och Harry Potter och halvblodsprinsen har varit dyrare.

RSS 2.0