Recension: War Inc (2008)


Originaltitel: War, Inc

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0884224/

År: 2008

Regissör: Joshua Seftel

Skådespelare: John Cusack , Hilary Duff, Marisa Tomei


”Knasig satir om USA:s krigsföring i mellanöstern”


John Cusack spelar en undercover lönnmördare som med sin täckmantel som mässarrangör ska mörda presidenten i det fiktiva landet Turkistan. Mässans som arrangeras ska visa vad Turkistan tillsammans med USA kan åstadkomma i affärsvärlden. Sälja ut stora företag och varukedjor som ska öka landets inkomster. Hela mässans höjdpunkt är dock bröllopet med ”mellanösterns Britney Spears” Yonicka (Hillary Duff) Samtidigt blandar sig en neutral journalist in i soppan. Brand (Cusack) hamnar nu i mellan båda kvinnorna vilket får honom ofokuserad på sitt uppdrag.




Jag har inget emot satir i lagom doser. Och javisst fanns här en del riktigt roliga saker. Tillexempel hur alla viktiga politiker gick runt i flipp flopp tofflor (som en del utav exploateringen av USA) men annars tyckte jag filmen var alldeles för krånglig och osammanhängande vilket naturligtvis drar ner betyget. Dessutom tyckte jag att filmen var allmänt tråkig och liksom inte riktigt höjde sig någonstans. Den var liksom platt igenom hela filmen.



Men samtidigt ska man väl kanske inte ta en satir film för seriöst och där filmens skulle vara satirisk och driva med samhället i allmänhet där lyckades de verkligen och det var väl det som man eftersökte. Så för att sammanfatta en ganska okej film ur ett komedi perspektiv men annars tyvärr inte så mycket att hänga i julgranen.


 

 

 

 



Recension: Life Or Something Like It (2002)


Originaltitel: Life Or Something Like It

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0282687/

År: 2002

Regissör: Stephen Herek

Skådespelare: Angelina Jolie, Edward Burns, Tony Shalhoub .


”Vad skulle du göra om du bara hade en vecka kvar att leva?”


Lane Kerrigan (Jolie) lever ett enligt henne perfekt liv. Hon äter nyttigt, tränar varje dag och hon gör raketkarriär inom tv-branschen. Men en dag så träffar hon en gatuprofet vid Namn jack som förutspår att hon ska dö om exakt en vecka. Till en början tror hon såklart inte på det men efter att andra olika saker Jack förutspådde slår in så blir hon orolig. Tillslut så kommer hon till en dag när hon börjar inse att hon kommer dö inom en vecka och hon frågar sig vad hon ska göra nu med sitt redan ”perfekta” liv.




Tror det eller inte men detta är faktiskt en komedi. Det låter lite väl allvarlig tycker jag. Men samtidigt tycker jag det känns skönt också med en komedi som inte bara gör parodi på allt utan har sin egen liten stil och väg. Filmens humor ligger mest i att man ska bli påmind om hur härligt livet faktiskt är och att det finns en massa saker man har framför sig.




Naturligtvis var jag lite skeptisk till Angelina Jolie i en komedi film då jag mest brukar förknippa henne med actionthrillers eller starka dramafilmer. Och jag får väl säga att hon var okej. Varken mer eller mindre, men som sagt vill man se Jolie i en mer passande roll så är det de ovan nämnda genrerna som gäller.




Jag gillade filmen ändå. Den var inte så sockersöt och gullig som en del komedier kan bli och den var inte heller så smaklöst dålig som många är. Så kort sagt en trevlig film man kan koppla av till och som passar utmärkt när man själv inte har den bästa dagen.


 

 

 

 

 

(hittade tyvärr ingen bättre trailer, så ni får ursäkta texten på videon)


Recension: The Pineapple Express (2008)

Gräslig lågvatten film utan hjärna”


Originaltitel: Pineapple Express

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0910936/

År: 2008

Regissör: David Gordon Green

Skådespelare: Seth Rogen, James Franco , Danny McBride


Med eller utan några som helst förväntningar på denna film så måste jag tyvärr säga att detta spektakel inte höll måttet. Jag måste visserligen erkänna att jag har oerhört svårt för komedifilmer av den här sorten. Jag menar det är väl ingen konst att spy upp så många könsord, rasistiska påhopp och allmänt skitsnack inom loppet av två timmar. För det är ungefär vad som man får uppleva i Pineapple Express.




Vad handlar filmen om då? Jo, Seth Rogen spelar Dale en indrivare i 30 år åldern som är ständigt hög på diverse droger. Han lyckas av misstag bli vittne till ett mord och nu måste han och hans högare kompis Saul fly från de som begick mordet. Detta leder naturligtvis till diverse lustigheter. Jag brukar ha två toleransnivåer när jag ser på komedi just därför att de alltid gör mig besviken. Antingen så får humorn vara bra eller så får storyn vara bra, finns väldigt få undantag där detta faktiskt kombineras. Pineapple express har tyvärr inget av de ovan nämnda kriterierna.




Innan jag avslutar min sågning så vill jag ändå pricka in två faktiskt roliga scener som ändå räddar filmen från en total kollaps. Scenen när Saul rusar in i ett kök och får en gaffel i ryggen är faktiskt väldigt kul, tänk att någon sådant enkelt kan vara kul. Den roligaste scenen är nog ändå när Saul och Dale tvingas fly i en polisbil och när Saul sparkar upp rutan och fastnar med foten i rutan, han tvingas alltså att köra en bil på motorväg med ett ben, tänk er det…




Nog diskuterat om det, filmen är tyvärr alldeles för hysterisk, för mycket skitsnack och alldeles för mycket pang pang och blod vilket bara stärker min poäng om att de var tvungna att lägga till allt det där för att de inte ens kände att sin egen humor räckte, sen måste jag bara få ut detta: Seth Rogen är en av de sämsta skådespelarna jag har sett…


 

 



Recension: Land Of The Lost (2009)

”En medioker komedi med Aliens, tama dinosaurier, narkotikaplommon och grottmänniskor”

Betyg: 2/5


Trots att Will Ferrell är en av mina favoriter när det kommer till komedifilmer så har han en dålig vana att då och då medverka i riktigt usla filmer (Superstar!), detta är varken en av hans sämsta eller en av hans bästa filmer utan en lagom färdig och halvgjord skum komedifilm utan varken djup eller mening. Men som sagt så kan Ferrell det här med underhållning utan handling som jag kallar det. Han lyckas vara rolig i nästan vilken film som helst.




Will spelar Dr. Rick Marshall en utskrattad och skamsen vetenskapsman som menar att han har hittat ett sätt att färdas i tiden. När han väl träffar en som faktiskt köper hans idé så blir han själv förvånad och tillsammans med en sjabbig dörrvaktare så hamnar de helt plötsligt i någon sorts mellandimension mellan tid och rum där allt från dåtid, nutid och framtid har samlats.




I detta förlorande land (höhö) så tampas Marshall med en T-rex, en grottmänniska, en maktgalen Alien och allt annat du kan komma på i en Ferrell komedi. Tyvärr så kan inte ens Will Ferrell rädda filmen från ett dåligt betyg. Humorn är långt ifrån det bästa han har gjort och inte de stundtals riktigt coola animationerna gör jobbet. Humorn är på en konstig nivå, antingen så anspelar de på sex, vilket inte är roligt för barn, eller så anspelar de på bajs och kiss humor vilket inte är roligt för någon alls.




Recension: In The Loop (2009)

”Ett ofantligt roligt missförstånd med minnesvärda karaktärer”

Betyg: 5/5


Nominerad i:

Bästa Manus Efter Annan Förlaga - Jesse Armstrong, Simon Blackwell, Armando Iannucci, Tony Roche


Peter Capaldi heter mannen som spelar den arroganta, stressade, arga presschefen Malcolm Tucker med ett språk som får en att skratta hysteriskt genom hela filmen. Han spelar med en sådan karisma och inlevelse och han levererar några av de absolut roligaste citaten som någonsin sagts på film. Filmen In the Loop handlar om den engelska ministern Simon Frost (Tom Hollander) som lyckas försäga sig i en intervju angående ett eventuellt krig, vilket skapar nära på panik hos de engelska och brittiska politikerna och nu måste Frost ta sig till Washington för att reda ut soppan.




Det visar sig dock senare att en person inom någon av de två länderna har läckt ut andra uppgifter angående kriget och nu jobbar de tillsammans för att lista ut vem det är. Och att få se dessa båda pressgrupperna arbeta ihop är en stor njutning då allting går exakt som de inte vill. Filmen har ett rappt tempo så man blir aldrig uttråkad, musiken är väl inte den bästa men den duger och handlingen är tillräckligt skruvad för att hålla en på rätt spår men ändå sitter man och funderar, dock så är det karaktärerna i filmen som verkligen är det bästa.




Förutom nyss nämnda Malcolm Tucker (Peter Capaldi) så har vi Toby (Chris Addison) som är en mesig och ganska värdelös assistent åt den minst lika mesiga och värdelösa Frost vilket gör att varje gång dessa två hittar på något går det alltid åt pipsvängen och en oerhört rolig scen är när de sitter i en poliseskorterad limousine på väg till vita huset så beter sig som två små pojkar i en godisaffär de sticker ut sina huvuden ur fönstret och bara njuter, precis som jag.




Att filmen bara har blivit nominerad i en enda kategori är helt osannolikt då jag i alla fall tycker att Capaldi verkligen lyser i denna film och förtjänar åtminstone en nominering men vare sig om den vinner eller inte så är detta den absolut roligaste filmen från 2009.


Kuriosa

  • Filmen är som en slags spinoff till den brittiska tv serien The Thick Of It


Recension: Get Smart (2008)

”Actionfylld spionparodi som underhåller som tusan”

Betyg: 4/5


Jag brukar avsky parodifilmer såsom Epic Movie, Meet the spartans och Scary Movie men Get Smart är inte bara en parodi utan också en hyllning vilket gör denna film till något utöver det vanliga. Get Smart är inte någon riktigt usel B produktion som man oftast förknippar parodier på utan get smart gör spion parodin till ett konstverk och det kan man också se när man ser vilka skådespelare som är med. Den kändaste parodiskådespelerskan är nog Carmen Electra vilket säger det mesta men här ser vi Steve Carell som agent 86 och Anne Hathaway som agent 99 vilket jag tycker tyder på kvalité. Filmens handling är visserligen ganska platt och det finns inte så mycket mer för karaktärerna att röra sig med men det de får gör de jättebra.




Handlingen utspelar sig i USA modern tid. CONTROL som är en slags underrättelsetjänst får nys om ett kärnvapen hot mot nationen och samtidigt attackeras byrån av samma terrorister. Nu är alla aktiva fältagenters identiteter offentliga vilket gör att före detta analytikern Maxwell Smart blir nu agent 86 och en pensionerad agent kopplas även agent 99 och de ska nu tillsammans försöka reda ut vem som står på vilken sida.




Filmen har ett högt tempo, fartfylld action och stundtals humor på den allra högsta nivån och trots att filmen nästan är två timmar lång så flyger tiden framåt och man har roligt hela vägen. Filmen är såklart inget filmiskt mästerverk, men man ska se filmen som en komedi film med glimten i ögat och med ett barnsligare sinne och gör man det då är den här filmen ett sant nöje att beskåda.




Kuriosa

  • Get Smart är från början en amerikansk tv serie som sändes i mitten av 60 talet.
  • Enligt rykten så hörde CIA av sig till filmteamet, det visade sig att vissa löjliga prylar från filmen faktiskt hade använts på riktigt
  • I en av rollerna får vi se Masi Oka som spelar Hiro Nakamura i tv serien Heroes




RSS 2.0