Recension: The Ghost Writer (2010)
Originaltitel: The Ghost Writer
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1139328/
År: 2010
Regissör: Roman Polanski
Skådespelare: Ewan McGregor, Pierce Brosnan,Olivia Williams
”Polanskis senaste är en riktig spänningsthriller med flera ess i rockärmen”
När den före detta brittiska premiärministerns ghost (det vill säga en författare som skriver memoarer åt en annan utan att uppge sitt eget namn) plötsligt hittas död på en strand, så behöver de anställa en ny för att färdigställa arbetet. De hittar en ny Ghost (Ewan McGregor) som nu ska skriva klart arbetet. Ju längre han in i arbetet kommer med skrivandet desto fler och fler hemligheter väntar runt varje hörn, han utsätts nu för fara och tvingas fly samtidigt som han frågar sig: jobbar han för den onde eller den goda sidan?
Roman Polanski har lyckats skapa ett tät, ryslig och fruktansvärt spännande thriller. Man får hela tiden följa The Ghost (vars namn man aldrig får reda på) jakt efter nya ledtrådar som ska föra honom närmare sanningen. Vilket gör att vi som tittare aldrig vet mer än huvudpersonen och detta är ett väldigt skickligt sätt att hålla spänningen vid liv.
Filmens alla överraskningsmoment och otroligt kloka scener fyller filmen till bredden av ytterligare nervkittlande sekvenser. Ett väldigt bra exempel är när The Ghost blir förföljd och tvingas köra över till en färja för att sedan hoppa över till fastlandet är en fantastiskt bra scen, för att skapa så mycket spänning under en sådan kort period men med ett så lågt tempo är mästerligt gjort.
Hela filmens tempo är lågt och handlingen liksom kryper fram och jag börjar faktiskt mer och mer tycka om sådana filmer för det låter tittaren bara liksom sitta ner och njuta av varje bildruta som visas utan en massa explosioner och bilkrascher vart tionde minut. Sedan måste jag också säga något om Ewan McGregor (min favoritskådespelare) han känns fortfarande bra över lag och jag känner han börjar blir mer och mer varm i kläderna när det gäller thriller filmer och det gillar jag skarpt då det är min favoritgenre.
Recension: Salt (2010)
”Jolie är Salt i en av årets bättre actionfilmer”
Originaltitel: Salt
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0944835/
År: 2010
Regissör: Phillip Noyce
Skådespelare: Angelina Jolie, Liev Schreiber, Chiwetel Ejiofo
Det är lite av en lättad utandning som jag under eftertexterna i Salt får det bekräftat: She still got it. Trots att hon faktiskt börjar närma sig 40 strecket så levererar Angelina Jolie hardcore action när man som mest behöver det. Man liksom börjar tröttna på alla Bond, McCLanes, Connors och allt var de manliga pang pang filurerna heter. Evelyn Salt (Jolie) är en misstänkt rysk spion som blir anklagad för ett brott hon ännu inte ha begått. Hon ska mörda sin egets land president. Låter det rörigt, tro mig det blir värre.
En dag på sitt jobb som CIA agent tillfångats Vassily Orlov som menar på att han och planterat ryska spioner i USA ända sedan kalla krigets slut, däribland JFKs mördare Lee Harvey Osvold. HAN nämner speciellt ett namn: Evelyn Salt och det är filmen på allvar tar fart och jag kan lova er det att när den väl dragit igång då går den på autopilot non stop. Salt spränger lagerlokaler, hoppar på lastbilar på en motorväg, faller i hisschakt och dessutom klär ut sig till man, det ni.
Filmen blir extra intressant ungefär i mitten när filmen plötsligt vänder och tar en helt ny väg och man sitter och försöker på ett klassiskt Holmes sätt lista ut handlingen i förväg, men det är nästan omöjligt då alla karaktärer är helt oförutsägbara. Som sagt handlingen är bra, actionscenerna är grymt bra och rollprestationerna är bra, varken mer eller mindre.
Jag tycker Salt är ännu ett bevis på att Jolie är en av väldigt få som kan behärska actiongenren som kvinna, med filmer som Tomb Raider, Wanted och Mr And Mrs Smith så är detta ett utmärkt tillskott till ett redan imponerande CV. Vill man ha en underhållande och spännande actionthriller sådär på lördagskvällen så kan jag varmt rekommendera denna.
Recension: Deja Vú (2006)
”Lagom spännande actionthriller som man tyvärr har sett tidigare (oj Deja Vú direkt) ”
Betyg: 3/5
Ursäkta den ”dåliga” ordvitsen längre upp men jag kände att den passade bra, men faktum är att trots den väldigt speciella handlingen så urartar sig historien som vilken annan thriller som helst och slutet är väldigt kliché känns det som. Däremot så är filmens stjärna Denzel Washington riktigt bra i den här filmen och jag helt övertygad om att han liksom vi tittare inte riktigt hängde med i svängarna under filmen vilket naturligtvis är naturligt och bra. Filmens handling då jo den liksom följer först en tidslinje som på något mirakulöst sätt smälter samman till två hur det ni kan gå till men tydligen så går det…
Filmen börjar riktigt bra med att en färja sprängs i småbitar, panik sprids i staden och detektiven Doug Carlin (Washington) fiskar upp ett kvinnolik ut vattnet men efter obduktionen så visar det sig att hon dog INNAN färjan exploderade vilket genast sätter fart på filmen. Han går med i en hemlig övervakningsgrupp som på helt obegripligt sätt kan se någonting i det förflutna men de tittar på det i realtid, det vill säga just nu och de kan dessutom integrera och på så sätt ändra tidsföljderna (fråga mig inte… inte ens Einstein hade kunnat få ihop det här…)
Recension: The Box (2010)
”Ångestfylld Thrillersaga med förvirrande slut som ändå underhåller”
Betyg: 3/5
The Box är en långsam och svårsmält thriller som innehåller superstjärnan Cameron Diaz och den respekterande Frank Langella i intressanta roller. Filmen handlar om Norma (Diaz) och Arthur (James Marsden) som en morgon får en låda placerad utanför dörren. De vet inte vad den innehåller eller vem det är som har skickat den. Det visar sig senare att lådan innehåller en knappanordning som ger de två alternativ: Antingen lämna tillbaka lådan eller tjäna en miljon dollar.
Lådan tillhör Steward (Langella) som erbjuder de en miljon dollar om de trycker på knappen, dock så finns det en hake, en person någonstans i världen kommer dö. Detta ger paret ett svårt beslut eftersom de är i stort behov utav pengar då båda deras jobb håller på att slippa de ur händerna och Norma behöver dessutom en fotoperation då hon saknar fyra tår.
Filmen är tät och stundtals fruktansvärt spännande, med en väldigt bra Cameron Diaz i en av huvudrollerna. Hon är ju annars mer känd för sina halvdana insatser i mer romantiska trams komedier, just därför är det kul och se henne i en mer seriösa roll med en mörkare atmosfär. Tyvärr så blir filmen mer och mer invecklat oh på slutet känns det som om filmens handling har gått från thriller till Science Fiction, och man får ingen direkt förklaring till någonting vilket brukar vara en fördel i thrillers.
Men utöver lag så är filmen grymt spännande och en allmänt bra thriller som börjar bra och som ville för mycket på för lite tid och utrymme. Dock så är det en mycket bra slutscen i huset som jag inte ska avslöja här men den på något sätt räddar storyn från att totalt kollapsa.
Recension: Shutter Island (2010)
”Duon DiCaprio och Scorsese levererar med besked, som alltid”
Betyg: 4/5
Gangs Of New York, Aviator, The Departed och nu levererar de tillsammans actionthrillern Shutter Island. Filmen handlar om den före detta soldaten Terry Daniels (Leonardo DiCaprio) som numera arbetar som kriminalpolis på 50 talet. Han och hans kollega Chuck kommer till Shutter Island ett mentalsjukhus för kriminella förbrytare som ingen annan vill ta hand om. Terry får i uppdrag att hitta en förrymd fånge som också visar sig vara en av de farligaste.
Man ser att Leonardo DiCaprios självförtroende växer betydligt mer när Martin Scorsese sitter i registolen. Han får verkligen Leo att växa och att verkligen testa sig själv och gå utanför kameran så att säga. Annars brukar jag ha lite svårt för Leo men jag blir alltid förväntansfull och glad när han och Scorsese gör film ihop, påminner mycket om Burton och Depp eller Scott och Russell Crowe.
Shutter Island är härligt spännande och såhär långsamt läskig vilket jag fullkomligt avgudar inom film. Dessutom innehåller den riktigt spektakulära specialeffekter vilket alltid höjer en film enligt mig. Filmen är grym, brutal och våldsam alltså en vanlig Scorsese film.
Det finns annat som är bra med den här filmen, tillexempel så är manuset också knivskarpt, vilket ofta förekommer i dessa typer av filmer då verkligheten ställs på prov mot det fiktiva, ungefär som A Beautiful Mind. Sett över det hela så är Shutter Island inte varken Scorseses eller DiCaprios bästa film men den är ändå en riktigt spännande och actionfylld rulle som underhåller och håller en på linan till slutet.
Recension: No Country For Old Men (2007)
”Nervpirrig Katt och Råtta Lek i Västern”
Betyg: 4/5
Tempot i filmen är väldigt lågt och det brukar inte vara något jag tycker om men just i den här filmen så fungerar den alldeles utmärkt tillsammans med de mörka miljöerna och de rysliga skjutscenerna (som jag kan försäkra er om är ruggiga) Filmen påminner mer om en skräckfilm än om en västernfilm och jag måste säga att jag gillar den här stilen mer för tillfället än de klassiska clintan rullarna.
Filmens stora behållning är dock inte tempot utan det är Javier Bardems sanslöst makalösa skådespel som massmördaren Anton Chigurh, han är så läskig att se på så man vill egentligen inte titta men man tvingar sig själv just för att det är så bra. Tidigt in i filmen får man se vad denna man är kapabel till, då han dödar en bilförare med en syrgastub (ni måste se det för att förstå). Man får faktiskt se mindre blod för varje gång vilket är bra då det inte behövs dessa överblodiga våldsscener för att vi ska veta att det är hemskt, vi har redan sett vad han kan göra vi behöver inte se mer.
En bit in i filmen dyker en tredje person in i jakten och här spelar Tommy Lee Jones sheriffen Ed Tom Bell som hela tiden tycks vara steget efter men han ger inte upp för det. Framåt slutet har han haft så mycket scentid att man nästan ser honom som huvudperson, vilket jag tyckte var ganska coolt.
Denna film som vann åtaliga priser 2007 bland annat som bästa film på Oscarsgalan är en mörk, kuslig västernfilm där man njuter/avskyr varje sekund mannen med 70 tals frisyr och syrgastuben är med.Vad är då dåligt med filmen? Jo ibland går tempot ner så pass mycket att det nästan är sömnvaggande vilket naturligtvis sen anser jag att vissa karaktärer var lite väl malplacerade och inte direkt hade någon direkt funktion tillexempel Llewelyn Moss fru som bara var en gnällig kvinna som snarare stannade upp filmen än fick den att fortsätta. Sett utöver dessa minus så är filmen i det närmaste ett konststycke och man sitter på sina naglar och bara väntar på vad som ska hända runt kröken.
Kuriosa
- Filmen är baserad på Cormac McCarthys roman med samma namn.
- Nånting man knappt lägger märke till är filmens medvetna brist på musik då det skulle förstöra mycket av spänningen i filmen.
- Filmen återfanns på 354 topp-10 listor år 2007, mer än någon annan film det året.
Recension: State Of Play (2008)
”Stjärnspäckad konspirationsthriller med anti-klimax”
Betyg: 3/5
State of play innehåller två favoriter: Russell Crowe och thrillers. Detta gjorde ju såklart att jag hade en del förväntningar på filmen och på det hela sett så är filmen en bra film men den tappar dock rejält sista halvtimmen. Filmen handlar om journalisten Cal MacAffrey (Russell Crowe) som motvilligt börjar arbeta på en story som sätter hans collegekompis Stephen Collins (Ben Affleck) i motvind i både sitt arbete som jurist men också inom medierna där det pekas ut att Stephen ligger bakom mordet på sin egen älskarinna. Det blir inte lättare för Stephen när hans fru får nys om detta och han tvingas nu muta henne för att hålla tyst i tv och allt ser ut att bli ett stort kaos.
Förutom de två manliga huvudrollerna så ser vi också Helen Mirren som spelar tidningens chef Cameron Lynne och Rachel McAdams som den hungriga och unga bloggaren Della Frye. Det är här enligt mig som filmens absoluta styrka ligger då storyn visserligen är komplicerad och okänd som alla thrillers storys ska vara men utan dessa karaktärer hade inte det hållit lika bra. Filmens regissör Kevin Mcdonald ska vara lycklig att han fick så här pass bra skådisar, som på nästan egen hand bär upp den här filmen till mycket högre höjder än där den egentligen ska vara.
Filmen visar på ett väldigt övertygande sätt hur mediedjungeln ser ut och vilka lagar som gäller, och här smälter Russell Crowe perfekt in som en okammad, orakad, överviktigt, svettigt man i sina 50 utan några direkt mål i livet men med en journalistiknäsa som få unnat. Men som sagt så tappar filmen successivt allt eftersom minuterna tickar iväg och sista halvtimmen är egentligen bara onödigt skvaller som tillslut leder fram till ett ganska svagt slut. Istället för en chockad min och utstående ögon så blev det mer ett ”ehh… jaha var det så det var” slut. Jag tror det handlar om att man ville ha en oväntad twist på slutet men på nått sätt så slog de knut på sig själva och för eller senare så hade de bara en utväg.
Men jag rekommenderar ändå att folk ska se den här filmen för att de är grymt bra skådespelarinsatser och det är en väldigt härlig klassisk thrillersoppa att röra runt i.
Kuriosa
- Först var det tilltänkt att Brad Pitt skulle spela Cal McAffrey men han hamnade i bråk med regissören så därför bytte de till Russell Crowe.
- I en liten roll får vi se Robin Wright Penn som spelade mot Tom Hanks i Forrest Gump
- Orginalet versionen till State Of Play är egentligen britisk och sex timmar lång!