Recension: Draktränaren (2010)

Originaltitel:  How To Train Your Dragon

IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0892769/

År: 2010

Regi: Dean DeBlois, Chris Sanders

Medverkande: Jay Baruchel, Gerard Butler and Christopher Mintz-Plasse



2 Oscarsnomineringar


  • Bästa Animerade Film
  • Bästa Soundtrack

“Dreamworks senaste är den bästa hittills”


Den eviga striden mellan de två animationsgiganterna pixar och dreamworks fortsätter och även om jag tror att den något gråhåriga och konservativa oscarsjuryn kommer rösta på toy story så har dreamworks aldrig varit närmare än så här för draktränaren är en riktigt bra film. Historien utspelar sig i skottland under vikingatiden. Filmens huvudperson hicke är en smart liten pojke som alltid har stått i sin pappas skugga.



Hicke tvingas delta i en drakdödarutbildning i byn men efter att ha stött på en nattfasa (den sällsyntaste draken av de alla) så lär hicke sig att besegra drakar på mer fredliga sätt. Han fortsätter att träna sin egen drake och lär den till och med flyga på order. Det blir dock komplicerat när hans tro ställs mot sin lojalitet till sin pappa.




Draktränaren är en annorlunda och väldigt trevlig film om lojalitet, tron på sig själv och en stänk med humor och stundtals ganska otroliga animationer. Filmer innehåller väldigt många väldigt vackra scener, tänker främst på när Hicke och Astrid flyger igenom tid och rum (surrealistiskt tänkt) på nattfasan och stjärnor och planeter cirkulerar kring dem. Detta är ett praktexemplar på vilken kapacitet animation numera besitter. Den klockrena castingen av Gerald butler som Hickes pappa är oslagbart träffsäker och ger en seriös och mysig omringning kring den skotska folktron. Som sagt tidigare så är Draktränaren den överlägset bästa filmen från Dreamworks och man ser verkligen potentialen hos Pixar evigt bittra rivaler.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 



Recension: Howl´s Moving Castle (2004)

”En fascinerande historia i alla den vackra japanska konstens färger”

Betyg: 3/5


Plats på IMDB: 250


År: 2004


Originaltitel: Hauru no Ugoku Shiro


Land: Japan


Filmen handlar om den unga hattmakerskan Sophie som en dag blir förhäxad av en otäck trollkvinna. Förbannelsen lyder att hon måste erövra Howl’s (En annan trollnisse) hjärta för att bryta sin egen förtrollning, och hon får inte berätta för någon om hennes förbannelse då stängs hennes mun på automatik.

Howl då jo han bor i ett kringflyttande hus på 4 ben som kan skifta dimensioner med sin ringklocka. Och just det hela patrasket styrs av en komisk elddemon vid namn Calcifer. Sophie lyckas nästla sig in i hans slott och arbeta som städgumma (glömde jag säga det att när Sophie förhäxades så blev hon en gammal gumma istället för en ung flicka som hon var)




Låter handlingen komplicerad? Jo jag håller med men den är inte så jättejobbig i grund och botten faktiskt man får bara inte haka upp sig på alla övernaturliga grejer för gör man det då är det ingen idé att titta utan man får försöka njuta av de vackra animerade scenerna eller de helt sanslöst underbara karaktärerna. Musiken håller också sjukt bra nivå och man rycks med väldigt snabbt.




Jag såg den här filmen på engelska och jag tror faktiskt den är bättre på engelska än på originalspråket japanska. Mest för att det är lite lättare att förstå engelska än japanska men också för att Christian Bale och Billy Crystals mycket imponerande röstarbete ger filmen en extra krydda.




Howl’s Moving Castle baseras på en roman som i sintur baseras på diverse japanska sagor så det kan ha en andel i den underliga handlingen och de mystiska karaktärerna men jag tycker ändå man kan ge filmen en chans för har man väl sett en bit in så slutar den aldrig att underhålla och den bjuder på en del både roliga och en del skrämmande scener.




Recension: Up (2009)

”En riktigt upplyftande historia som både fäller tårar och tvingar fram skratt”

Betyg: 4/5



Nominerad i:

Bästa Animerade Film - Pete Docter

Bästa Soundtrack - Michael Giacchino

Bästa Film - Jonas Rivera, Producer

Bästa Ljudredigering - Michael Silvers and Tom Myers

Bästa Originalmanus - Screenplay by Bob Peterson, Pete Docter, Story by Pete Docter, Bob Peterson, Tom McCarthy



Pixar har än en gång skapat en fantastisk vacker och rörande film, jag skulle nog till och med påstå att det är deras hittills bästa film. Åttaåriga Carl Fredricksen sitter i en bioslang och få se en gammal film om en äventyrare vid namn Charles Muntz och han bestämmer sig då för att bli en äventyrare när han blir stor. När han sedan träffar Ellie en livlig tjej som har samma dröm så blir han genast förälskad och när de sedan gifter sig så bestämmer sig för att samla ihop pengar till Paradise Falls en drömplats för de båda att upptäcka.




Men åren går och tillslut dör Ellie och nu är den snart 70 åriga Carl ensam, tills han träffar pojkscouten Russell och de båda kommer nu att ge sig ut på en fantastisk resa som tar de ut på höga höjder (hehe) Jag fullkomligt älskar Carl och Russell de båda passar varandra perfekt då båda har samma mål fast av olika anledningar och Russell påminner mycket om Carl i sin ungdom.




Filmen har den här underbara varma humorn som bara Disney och Pixar kan bjuda oss på men Up innehåller också en del mycket sorgliga scener, där man då ser att Pixar verkligen har kommit ur den gulliga Disney världen och vågar nu ta itu med allvarligare teman.




Filmen är ett varmt och skönt animerat mästerverk i sin egen praktfullhet. Musiken är underbar och förtjänar verkligen sin Oscarsnominering. Filmen trycker på budskap såsom vänskap, äventyrslystnad, att våga ta steget ut i det okända och att låta saker och ting ha sin gång och släppa taget om det man kanske älskar mest av allt.


Kuriosa

  • Up är tillsammans med Skönheten och Odjuret de ända teckande/animerade filmerna att bli nominerad som Bästa Film.
  • Russell är den första asienfödde huvudkaraktären i en tecknad film.



Recension: The Secret Of Kells (2009)

”En irländsk saga i 2/3 D hybrid med förbryllande handling”

Betyg: 2/5


Nominerad i:

Bästa Animerade Film - Tomm Moore


Förstår ni rubriken? Kanske ni gör kanske ni inte gör men jag ska försöka sammanfatta den så gott jag kan. The Secret Of Kells är en irländsk film som är tecknad i en blandning mellan 2D och 3D vilket kan tyckas jobbigt men jag tyckte dock att det var ganska häftigt. Det jag dock inte tyckte om var själva handlingen då den liksom gick ut två olika håll och de hängde absolut inte ihop i några av ändarna. Detta gör att filmen blir nästan helt omöjligt att följa och för mig är det viktigaste en handling som man kan följa från början tillslut.


Filmen utspelar sig på 100 talet på Irland. Brendan är en kille som bor i staden Kells, han får inte gå utanför stadsmurarna för där lurar vikingarna. En dag kommer en vetenskapsman vid namn Aidan som får Brendan att utforska världen utanför murarna och även sig själv och lära honom uttrycka sin kreativitet och frihet. Han blir tillfrågad att skriva klart det sista kapitlet i en bok som ska ha en avgörande roll i kriget och nu måste alltså Brendan ge sig ut i den mörka och farliga skogen för att finna svaret på frågan: Vad ska han skriva på den sista sidan?




Animeringarna som alltid så är de fina och ganska speciella, dock så är karaktärerna riktigt tråkiga och de som är de roligaste är bara med i börja för att sedan dyka upp alldeles för sällan. Musiken är en massa klassiska irländska musikbitar och är ganska upplyftande men efter ett tag börjar man tröttna på det.




Tyvärr så kan jag inte ge den här filmen ett bättre ett betyg men jag hade velat för den tar upp viktiga saker såsom lojalitet, respekt och den fria viljan. Filmen har mycket potential och den hade kunnat bli så mycket bättre med en tydligare handling.





 

 


Recension: Fantastic Mr. Fox (2009)

”Mr. Fox är verkligen fantastisk”

Betyg: 4/5


Nominerad i:

Bästa Animerade Film - Wes Anderson

Bästa Soundtrack - Alexandre Desplat


Fantastic Mr Fox är en filmversion av den älskade Roald Dahl romanen med samma namn, och det skulle inte förvåna mig om denna blir lika älskad om inte mer för den är verkligen som namnet säger fantastisk. Den handlar om Mr Fox som tillsammans med sina djurvänner lever i det fria, han var en gång i tiden den bästa jägaren av alla men han är nu pensionerad och jobbar på djurens tidning. Han är missnöjd med livet i sin håla och väljer därför att köpa ett hytt hus åt sin familj i ett träd mitt emot de elaka bönderna Bunce, Boggis och Bean som äger varsin gård med olika tillgångar. Mr Fox kan inte låta bli och bestämmer sig för att än en gång ta på sig rånarluvan, när bönderna upptäcker stölden så utbrister ett krig mellan de och djuren.




Animationerna är otroligt coola och väldigt annorlunda än de allt vanligare datoranimerade figurerna vilket känns som en frisk fläkt och samtidigt skönt att det faktiskt finns alternativ till Dreamworks och Pixar. Detaljer i filmen är helt enastående och man sitter och funderar på hur lång tid det lär ha tagit att skapa allt från landskap till karaktärer. Musiken i filmen är oerhört bra och har en salig blandning med allt från klassiska pianomelodier till Rolling Stones.




Ensemblen som utgör rösterna är nog mest imponerade jag har någonsin hört i en animerad film lyssna här: George Clooney (Mr. Fox), Meryl Streep (Mrs. Fox), Bill Murray (Clive Badge), Owen Wilson (Coach Skip), Michael Gambon (Bean) och Willem Dafoe (Rat) Imponerande var ordet!


Fantastic Mr. Fox är en underbart vacker och trevlig film som värmer en inombords med tidigare nämnda häftiga animationer och grymt soundtrack men också med en skön och vältajmad humor som alla kan skratta åt, detta är verkligen en film för alla.




Kuriosa

  • Detta är den första stop-motion animerade filmen som sponsroas av 20th Century Fox
  • Rösten till Mrs Fox var först planerad till Cate Blanchett men hon hoppade av, anledning okänd


Recension: Coraline (2009)

”En animerad skräck historia som lyfter ens leende”

Betyg: 3/5

Nominerad i:

Bästa Animerade Film - Henry Selick


10 åriga Coraline och hennes familj flyttar in i det rosa kråkhuset på landet. Till en början så verkar Coraline inte så nöjd och hennes missnöje syns igenom henne. Coraline hittar en gömd dörr bakom tapeten och dörren tar henne på natten in i en fantastisk parallell värld där allt är magisk och fyllt av färger och musik. Dock så är det något skumt med hennes fake föräldrar ja förutom då det att de har knappar som ögon…




Coraline märker slutligen att allt i den andra världen bara är bluff och att den styrs av hennes andra mamma som egentligen är en ond häxa. Coraline måste nu rädda sig själv och hennes riktiga föräldrar som är tillfångatagna i den andra världen.




Filmen är oerhört snyggt ritad och karaktärerna är lustiga och ganska extrema i all sin skönhet. En del scener är grymt häftiga och ljuvliga. Filmen är i sin helhet vacker och fin med en del ganska läskiga delar. Coraline är en vacker och njutbar film men det är ingen vanlig gullig animerad Disney film utan här får man vara beredd på att hoppa till lite då och då, något jag inte alls säger emot.




Kuriosa

  • Filmens producent Henry Selick är samma som har gjort The Nightmare Before Christmas
  • Filmen är baserad på romanen med samma namn


RSS 2.0