Recension: Draktränaren (2010)
Originaltitel: How To Train Your Dragon
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0892769/
År: 2010
Regi: Dean DeBlois, Chris Sanders
Medverkande: Jay Baruchel, Gerard Butler and Christopher Mintz-Plasse
2 Oscarsnomineringar
- Bästa Animerade Film
- Bästa Soundtrack
“Dreamworks senaste är den bästa hittills”
Den eviga striden mellan de två animationsgiganterna pixar och dreamworks fortsätter och även om jag tror att den något gråhåriga och konservativa oscarsjuryn kommer rösta på toy story så har dreamworks aldrig varit närmare än så här för draktränaren är en riktigt bra film. Historien utspelar sig i skottland under vikingatiden. Filmens huvudperson hicke är en smart liten pojke som alltid har stått i sin pappas skugga.
Hicke tvingas delta i en drakdödarutbildning i byn men efter att ha stött på en nattfasa (den sällsyntaste draken av de alla) så lär hicke sig att besegra drakar på mer fredliga sätt. Han fortsätter att träna sin egen drake och lär den till och med flyga på order. Det blir dock komplicerat när hans tro ställs mot sin lojalitet till sin pappa.
Draktränaren är en annorlunda och väldigt trevlig film om lojalitet, tron på sig själv och en stänk med humor och stundtals ganska otroliga animationer. Filmer innehåller väldigt många väldigt vackra scener, tänker främst på när Hicke och Astrid flyger igenom tid och rum (surrealistiskt tänkt) på nattfasan och stjärnor och planeter cirkulerar kring dem. Detta är ett praktexemplar på vilken kapacitet animation numera besitter. Den klockrena castingen av Gerald butler som Hickes pappa är oslagbart träffsäker och ger en seriös och mysig omringning kring den skotska folktron. Som sagt tidigare så är Draktränaren den överlägset bästa filmen från Dreamworks och man ser verkligen potentialen hos Pixar evigt bittra rivaler.
Oscarsnomineringarna 2010:
Bästa film:
- Black Swan
- The Fighter
- The Inception
- Kids Are All Right
- The King's Speech
- 127 timmar
- The Social Network
- Toy Story 3
- True Grit
- Winter's Bone
Bästa kvinnliga huvudroll:
- Annette Bening (The Kids Are All Right)
- Nicole Kidman (Rabbit Hole)
- Jennifer Lawrence (Winter's Bone)
- Natalie Portman (Black Swan)
- Michelle Williams (Blue Valentine)
Bästa manliga huvudroll:
- Javier Bardem (Biutiful)
- Jeff Bridges (True Grit)
- Jesse Eisenberg (The Social Network)
- James Franco (127 timmar)
- Colin Firth (The King's Speech)
Bästa regissör:
- Darren Aronofsky (Black Swan)
- David O. Russell (The Fighter)
- Tom Hooper (The King's Speech)
- David Fincher (The Social Network)
- Joel och Ethan Coen (True Grit)
Bästa kvinnliga biroll:
- Amy Adams (The Fighter)
- Helen Bonham Carter (The King's Speech)
- Melissa Leo (The Fighter)
- Hailee Steinfeld (True Grit)
- Jackie Weaver (Animal Kingdom)
Bästa manliga biroll:
- Christian Bale (The Fighter)
- John Hawkes (Winter's Bone)
- Jeremy Renner (The Town)
- Mark Ruffalo (The Kids Are All Right)
- Geoffrey Rush (The King's Speech)
Bästa originalmanus:
- Mike Leigh (Medan åren går)
- Scott Silver, Paul Tamasy och Eric Johnson (The Fighter)
- Christopher Nolan (Inception)
- Lisa Cholodenko och Stuart Blumberg (The Kids Are All Right)
- David Seidler (The King's Speech)
Bästa manus efter en förlaga:
- Danny Boyle och Simon Beaufoy (127 timmar)
- Aaron Sorkin (The Social Network)
- Michael Arndt, John Lasseter, Andrew Stanton och Lee Unkrich (Toy Story 3)
- Joel och Ethan Coen (True Grit)
- Debra Granik och Anne Rosellini (Winter's Bone)
Bästa utländska film:
- Biutiful (Mexico)
- Dogtooth (Grekland)
- Hämnden (Danmark)
- Incendies (Kanada)
- Outside the Law (Algeriet)
Bästa dokumentärfilm (långfilm):
- Exit through the Gift Shop
- Gasland
- Inside Job
- Restrepo
- Wasteland
Bästa dokumentärfilm (kortfilm):
- Killing in the Name
- Poster Girl
- Strangers No More
- Sun Come Up
- The Warriors of Qiugang
Bästa animerade film:
- Draktränaren
- The Illusionist
- Toy Story 3
Bästa kortfilm:
- Confession
- The Crush
- God of Love
- Na Wewe
- Wish 143
Bästa kortfilm (animerad):
- Day & Night
- The Gruffalo
- Let's Pollute
- The Lost Thing
- Madagascar, carnet de voyage
Bästa specialeffekter:
- Alice i Underlandet
- Harry Potter och dödsrelikerna: Del 1
- Livet efter detta
- Inception
- Iron Man 2
Bästa scenografi:
- Alice i Underlandet
- Harry Potter och dödsrelikerna: Del 1
- Inception
- The King's Speech
- True Grit
Bästa foto:
- Black Swan
- Inception
- The King's Speech
- The Social Network
- True Grit
Bästa kostym:
- Alice i Underlandet
- Kärlek på italienska
- The King's Speech
- The Tempest
- True Grit
Bästa klippning:
- Black Swan
- The Fighter
- The King's Speech
- 127 timmar
- The Social Network
Bästa smink:
- Barney's Version
- The Way Back
- The Wolfman
Bästa ljud
- Inception
- Toy Story 3
- Tron Legacy
- True Grit
- Unstoppable
Bästa ljudredigering
- Inception
- The King's Speech
- Salt
- The Social Network
- True Grit
Bästa musik:
- Draktränaren
- Inception
- The King's Speech
- 127 timmar
- The Social Network
Bästa låt
- "Coming Home" (Country Strong)
- "I See the Light" (Trassel)
- "If I Rise" (127 timmar)
- "We Belong Together" (Toy Story 3)
Tycker också casey affleck förtjänar en nominering för sin hemska mördar tolkning i the killer inside me.
Samma sak gäller Ryan Gosling i Blue Valentine.
Gillar inte när de animerade får nominerng bästa film eftersom det dödar spänningen totalt i deras egen kategori.
Trodde verkligen att Prince Of Persia skulle få en nominerng för bästa kostym.
Också en stort uttropstecken är att Tron inte fick en nominerng för bästa specialeffekter.
Trodde också Black Swan skulle få en nominering i bästa soundtrack alltså bästa musik.
Kul att den danska filmen hämnden fick en nominerg för bästa utländska film med mikael persbrandt i en av huvudrollerna.
återkommer med recensioner
Topp 10 Uppföljare - Plats 1
Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 1:
Plats 10 - American Pie 2
Plats 9 - Harry Potter och Hemlighternas Kammare
Plats 8 - The Mummy 2
Plats 7 - Shanghai Knights
Plats 6 - Die Hard 2
Plats 5 - X-Men 2
Plats 4 - Rambo 2
Plats 3 - Bad Boys 2
Plats 2 - Matrix Reloaded
Plats 1
The Dark Knight
Christopher Nolans mästerverk Dark Knight är kanske den bästa superhjälte filmen någonsin. Den är ljusår mycket bättre än inte bara de övriga Batman filmerna utan också föregångaren Batman Begins. Den är mörkare, tätare mer skrämmande helt enkelt mycket bättre i alla aspekter. Känns som om man tagit allting i Batman Begins och helt enkelt skruvat upp allt till max. Tempot är starkare, actionscenerna är fruktansvärt mycket bättre.
Handlingen är betydligt djupare och skapar en riktigt härlig atmosfär i filmen. Man känner att man inte kan lita på någon. Dessutom känns filmen mer som en riktigt Batman film jämfört med den första som mer kändes som en introduktionsfilm om vem Batman är. I filmen får vi dessutom lära känna fler skurkar som two face men framförallt jokern. En helt underbar insats från Heath Ledgers sida gör jokern oförglömlig, detta var också något jag saknade i förra filmen liksom ingen huvudskurk utan bara Bruce Waynes tvekan kring hela hjältejobbet.
Gary Oldman, Morgan Freeman, Michael Caine och Maggie Gyllenhaal gör också riktigt starka prestationer som sina karaktärer, dock så är filmens andra stjärna tillsammans med jokern, Harvey Dent (mycket bra spelad av Aaron Eckhart) en karaktär som kämpar för rättvisa och jämlikhet men som tyvärr får ödet emot sig och förvandlas till Two Face.
Så för att avsluta så är The Dark Knight numera en måttstock för kommande superhjälte filmer för trots allytlighet som finns i den branschen så lyckas Nolans två Batman filmer också gräva djupt inne i karaktärernas inre och skapa konflikter därifrån. Kort sagt så är Dark Knight den bästa uppföljaren och kommer nog vara så i många år framöver.
Topp 10 Uppföljare - Plats 2
Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 2:
Plats 2
Matrix Reloaded
”If you take the red pill I’ll show you how deep the rabbit hole is” detta är ett av de bästa citaten från den första matrix filmen. Tänk om Neo inte hade tagit det röda pillret då hade vi aldrig fått uppleva något av de absolut bästa, häftigaste och vackraste i filmvärlden: Matrix. Trilogins mittenfilm är så fruktansvärt bra att jag får rysningar när jag tänker på den. Den första filmen var visserligen sjukt bra och länge trodde jag aldrig något skulle kunna toppa den, men jag hade tack och lov fel.
Tro det eller ej men actionscenerna är bättre vilket är svårt att tro men jag tänker främst på den otroliga striden mellan Neo och typ 100 Agenter på en bakgård. Sedan är det ju scenen på motorvägen, filmteamet stängde av en hel motorväg på 2,2 mil bara för att kunna spela in en actionscen som varar i 18 minuter. Det ni!
Dock så är det inte actionsekvenserna som gör att filmen höjer sig från tvåan. Utan det är Neos strävan efter svaren om han verkligen är den utvalde eller inte och att han tvingas välja vilka som ska få leva och vilka som måste dö. Hela den här situationen drar hela trilogins handling till en helt annan nivå 0ch tvingar oss tittare att antingen sympatisera med Neo eller gå emot honom. Hela matrix trilogin är så välskriven och trots alla övernaturliga saker som händer så köper man det för att det är Matrix och jag kan lova er att detta kommer med tiden bli en riktigt kultklassiker.
Topp 10 Uppföljare - Plats 3
Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 3:
Plats 3
Bad Boys 2
Bad Boys 2 är en sjuhelsikes actionrulle fyllt med explosioner, vinande kulor, blodsprut och svordomar i massor. Och det är så fruktansvärt bra. Den har tagit den något tama handlingen från ettan och gjort den bättre och djupare. Actionsekvenserna är miltals hetare i tvåan än i den första. Martin Lawrence och Will Smith är sanslöst roliga att bevittna när de springer runt som två något inkompetenta snutar men de är så härliga båda två att man har inga som helat problem att fastna för dem.
Johnny Tapias är som tidigare nämnt en fantastisk antagonist och han driver handlingen framåt med sina galna idéer. Hans obestämda mål med filmen gör att man inte riktigt vet vart handlingen är på väg och man får liksom bara infinna sig i det och följa med snutarnas jakt på honom. Tempot i filmen är oerhört överskruvat och man har ibland svårt att hänga med men det är också något som passar väldigt bra in i filmens atmosfär.
En detalj som jag alltid tycker är bra i Bad Boys 2 är att de har faktiskt lagt ner lite tid på huvudkaraktärernas relation till varandra. DE utvecklar en form utav dislojalitet till varandra och de faller alltmer ifrån den andre. Så man har inte bara huvudhandlingen att hålla koll på utan också den personliga konflikten mellan Marcus Burnett (Martin Lawrence) och Mike Lowrey (Will Smith). Om jag ska vara ärlig så måste jag säga att Bad Boys 2 är en av de absolut bästa actionfilmerna jag har sett hittills.
Topp 10 Uppföljare - Plats 4
Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 4:
Plats 4
Rambo 2
En av filmvärldens tuffaste hjältar heter John Rambo. Första gången vi fick se honom var 1982 när en viss Sylvester Stallone vandrade ensam längs en grusväg i filmen First Blood (den kommer med tiden att bli den första Rambo filmen) han är sliten och totalt utlämnad till samhällets utkant och när han senare misstänks för misshandel på en polis så tvingas han gömma sig i skogen. Detta är mer eller mindre handlingen på Rambo 1. Vad som kom tre år senare är en helt annan sak.
Tvåans Rambo är så mycket mer än första här finns mer action, betydligt mer tempo och framförallt en Stallone i högform. Det kändes lite som att han inte riktigt visste hur han skulle spela Rambo i den första filmen utan gjorde någon kombination av en sneaker och en hero och det fungerade inte alls. Tvåan vars originalnamn är First Blood Part 2 (detta kommer med tiden bli Rambo 2, vi kan ta det en annan gång) utspelar sig i Vietnam och här får Rambo tampas med allt vad djungeln har att erbjuda.
Rambo får dessutom upp ögonen för en infödingstjej och detta skapar direkt ett bättre djup och mer mänsklighet till karaktären Rambo. Nu strider han inte bara för sin plikt och patriotism utan också för något mer. Rambo 2 är förmodligen den uppföljare som skiljer sig mest från någon annan föregående film någonsin och just därför är den så mycket bättre på egentligen alla plan.
Recension: The Ghost Writer (2010)
Originaltitel: The Ghost Writer
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1139328/
År: 2010
Regissör: Roman Polanski
Skådespelare: Ewan McGregor, Pierce Brosnan,Olivia Williams
”Polanskis senaste är en riktig spänningsthriller med flera ess i rockärmen”
När den före detta brittiska premiärministerns ghost (det vill säga en författare som skriver memoarer åt en annan utan att uppge sitt eget namn) plötsligt hittas död på en strand, så behöver de anställa en ny för att färdigställa arbetet. De hittar en ny Ghost (Ewan McGregor) som nu ska skriva klart arbetet. Ju längre han in i arbetet kommer med skrivandet desto fler och fler hemligheter väntar runt varje hörn, han utsätts nu för fara och tvingas fly samtidigt som han frågar sig: jobbar han för den onde eller den goda sidan?
Roman Polanski har lyckats skapa ett tät, ryslig och fruktansvärt spännande thriller. Man får hela tiden följa The Ghost (vars namn man aldrig får reda på) jakt efter nya ledtrådar som ska föra honom närmare sanningen. Vilket gör att vi som tittare aldrig vet mer än huvudpersonen och detta är ett väldigt skickligt sätt att hålla spänningen vid liv.
Filmens alla överraskningsmoment och otroligt kloka scener fyller filmen till bredden av ytterligare nervkittlande sekvenser. Ett väldigt bra exempel är när The Ghost blir förföljd och tvingas köra över till en färja för att sedan hoppa över till fastlandet är en fantastiskt bra scen, för att skapa så mycket spänning under en sådan kort period men med ett så lågt tempo är mästerligt gjort.
Hela filmens tempo är lågt och handlingen liksom kryper fram och jag börjar faktiskt mer och mer tycka om sådana filmer för det låter tittaren bara liksom sitta ner och njuta av varje bildruta som visas utan en massa explosioner och bilkrascher vart tionde minut. Sedan måste jag också säga något om Ewan McGregor (min favoritskådespelare) han känns fortfarande bra över lag och jag känner han börjar blir mer och mer varm i kläderna när det gäller thriller filmer och det gillar jag skarpt då det är min favoritgenre.
Topp 10 Uppföljare - Plats 5
Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 5:
Plats 5
X- Men 2
Filmen som skickade teaterskådespelaren Hugh Jackman upp i toppen av Hollywood var en film om mutanter, lojalitet och anti-rasism. Jag talar såklart om X-Men filmerna. Jag brukar se X-Men trilogin som en väldigt stabil trilogi där alla filmer står på stadigt på egna fötter. Den filmen av de tre som står bästa är tvåan. Den har bäst story då den första filmen mest introduceras oss tittare för X-Men och trean liksom bara är ett enda stort klimax. Tvåan går djupare in i storyn och bidrar med fler intressanta aspekter.
Actionscenerna är lite bättre och tempot något starkare som bidrar med ett bättre flyt i filmen än i ettan och trean. Man dras alltmer in i Wolverines förflutna vilket är en starkt bidragande orsak till filmernas djupa perspektiv och popularitet. Hugh Jackman är som klippt och skuren för rollen som Wolverine och han har flera gånger också sagt att han är totalt förälskad i den muterade järven med klorna.
Andra bra saker som höjer tvåa är en av mina favoritkaraktärer Nightcrawler också kallad Kurt Wagner detta är en sjukt härlig superhjälte som kan förflytta sig i luften och som är grymt bra spelad av Alan Cumming. Så nu har vi kommit mer än hälften av listan och jag lovar att det bara blir bättre härifrån.
Topp 10 Uppföljare - Plats 6
Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 6:
Plats 6
Die Hard 2
Die Hard brukar räknas som den moderna actionfilmens grundare. Alltså med terrorister, teknik och stora explosioner i massor. Jag tycker visserligen att hela serien är något överskattad, men jag måste också medge att de är rätt häftiga, dock inte SÅ häftiga. Min favorit bland dessa fyra filmer är utan tvekan den andra. Jag köpte inte riktigt handlingen i första filmen även om det var bra. I tvåan dock så känns handlingen något mer genomtänkt. Bruce Willis är som vanligt suverän i rollen som McClane och han betydligt mer aggressivare i den här filmen än i ettan där han likt Rambo i första filmen mer gömmer sig. Här tar han för sig mer.
Tempot är betydligt starkare och actionscenerna är ett par steg vassare än i den föregående filmen. Det liksom händer lika mer saker. Dessutom känns oddsen om än värre eftersom att alla är inlåsta på en flygplats med noll chans att nå omvärlden. Sedan att fienderna leker med John och tvingar honom att följa deras regler annars spränger de hans frus flygplan som är på väg. Spänningen är ständigt på topp och adrenalinet pumpar genom hela filmen.
Så där har ni Die Hard 2 från mig. Jag vet att många tycker att ettan är bättre och detta är ju som sagt en smaksak, men hur som helst så anser jag att tvåan är den bästa i serien. Den har helt enkelt de bästa actionscenerna som fortfarande vi det läget liksom var äkta och inte bara datoranimerade som i Die Hard 4, utan allt är verkligen intensivt och 100 % äkta.
Recension: The Good, The Bad And The Ugly (1966)
Originaltitel: Il buono, il brutto, il cattivo
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0060196/
År: 1966
Regissör: Sergio Leone
Skådespelare: Eli Wallach, Clint Eastwood, Lee Van Cleef
“Det finns två sorters människor I världen, de som har sett den och de som inte har sett den”
En av tidens absolut största kultklassiker heter the good, the bad and the ugly. Filmen ligger på femte plats på IMDB topp 250 och dess kölvatten har hela västerngenren uppstått, från Bonanza på 60 talet till No Country for old men år 2007. Filmen kretsar kring tre revolvermän som alla vill komma åt en skatt som är gömd på en kyrkogård. The ugly också kallad Tuco (Eli Wallach) är en alkoholiserad ganska klumpig man som samtidigt är väldigt manipulativ och ganska smart som lever på de andras misstag. The bad Angle Eyes fantastiskt bra spelad av Lee Van Cleef är på jakt efter Tuco och byter mål efter tag och även han ger sig efter skatten. The good bara kallad Blondie spelas mycket bra av Clint Eastwood är en kall och hård cowboy som hela tiden är steget före.
(the good)
Filmen utspelar sig mitt under det amerikanska inbördeskriget och alla tre måste fly genom fiendeland där kanonkulor viner fram och tillbaka. Alla tre har något personligt obetalt mot den andra vilket gör att ingen kan lita på någon och detta skapar såklart spänning och nervkittlande konfrontationer.
(the bad)
Filmen har ett lågt tempo och jag måste säga att jag skitsåld på västernfilmer med ett så lågt tempo (se min recension på No Country For Old Men) det blir en sådan fantastisk känsla när det gäller katt och råtta lek, liksom alla scener liksom kryper sakta fram och skapar en obehaglig stämning som jag avgudar. Filmen har tre väldigt starka rollprestationer främst Lee Van Cleef som Angle Eyes. Hans spetsiga näsa och smala ögon gör gör att han liknar en blandning mellan orm och örn och etsar sig därför fast som en grym skurk.
(and the ugly)
Förutom ovanstående så är musiken det kanske bästa jag någonsin hört filmväg den är så klockren till varje karaktär och varje scen att man bara låter det sjunka in och överösa en. Filmen innehåller många numera klassiska saker, och ja är helt övertygad om att detta är en av de första filmerna som använde de. Den klassiska höftfilmningen inför en duell, någon som läggs på ett tågräls, och såklart den speciella västernmusiken som mer eller mindre överanvänds. Till sist har du inte sett den så ta gärna en titt, den är ett måste för någon som ser sig som en filmälskare.
Topp 10 Uppföljare - Plats 7
Ja då var det dags för ännu en topp 10 lista här på mymovieworlds. Denna gång kommer jag rangordna de 10 bästa uppföljarna, enligt mig. Låt mig bara förklara vad jag menar med uppföljare i detta sammanhang. En uppföljare är nummer två i en serie filmer, en trilogi eller i en nystart av ovanstående alltså kort och gott en uppföljare är film nummer två i en tydlig filmsamling. Här kommer nummer 7 :
Plats 7
Shanghai Knights
Det är väldigt få komedier som jag älskar så mycket som Shanghai Noon och Shanghai Knights filmerna. Filmerna är helt enkelt komedi och action i ren genialitet. Shanghai Knights som är nummer två i ordningen är den klart bättre av de två anser jag. Humorn är några snäpp bättre och actionscenerna är inte bara begränsade till salooner och öken områden utan här slåss de överallt i London.
Några klockrena scener som tar filmen ”over the top” är den helt sanslöst roliga scenen i biblioteket med svängdörren. Svärdduellen i slutet är också en topp scen. Det som gör den här filmen så bra är kemin mellan Owen Wilson och Jackie Chan, där Wilson är munnen och är som vanlig den kanske bästa dialogskådespelaren i världen. Jackie Chan däremot är självklart musklerna och det fullständigt glöder om honom i varje actionscen.
Storyn känns lite fylligare än ettan här finns mer plats för att ta ut svängarna och diverse överraskningarna. Att allting också utspelar sig kring 1800 talet känns ännu bättre då vi slipper alla high Tech som numera finns i varenda actionfilm. Skönt att faktiskt kunna njuta av en hederlig västern med svärd och pistoler.
Storyn är som sagt bättre och en del onödiga bi- karaktärer är nu borta och filmens fokus ligger på ett av de bästa radarparen jag har sett på film.
Recension: Rock N´Rolla (2008)
Originaltitel: Rock´n Rolla
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt1032755/
År: 2008
Regissör: Guy Ritchie
Skådespelare: Gerard Butler, Tom Wilkinson, Thandie Newton
”Wilkinson imponerar i en annars ganska felstämd rulle”
Rock N´Rolla handlar egentligen om en massa olika små saker som är väldigt svåra att sätta ihop i den hela bilden. Det börjar med att Lenny Cole, väldigt bra spelad av Tom Wilkinson förövrigt, blir ombedd att finansiera ett nytt arena bygge i London (är väldigt likt Emirates?) Som den klipska maffiaboss han är så är han som vanligt hård i affärerna. I gengäld får han en tavla av den ryska köparen och han lånar den till Lenny under en tid. Samtidigt ska ryssarnas revisor i en annan del av London komma med 7 miljoner euro i handpenning men hon är lika girig som alla andra på denna sida om lagen, så hon tar de själva.
Nu börjar den ryska maffian och den engelska maffian bryta samman och detta leder till ett katt och råtta lek i Londons bisarra undre värld. Mitt i denna soppa hamnar Mr One Two (Gerard Butler) som inget annat än vill få fram pengarna och han kontaktats av båda delarna och det är alltså upp till honom nu om vem som ska gå segrande ur striden.
Den låter komplicerad och ja det är den också. Den liksom inte riktigt följer någon direkt ordning utan allting kommer huller om buller. Värsta är ändå när diverse flashback scener går igång då är man alltså helt vilse. Detta är något som är oerhört frustrerande då man ändå ger sig ett försök på att få ihop allting själv men det är ganska hopplöst.
Filmen lyfts ändå rejält med många bra skådespelarinsatser. Både Gerard Butler och Mark Strong gör bra jobb med sina karaktärer. Men som sagt den som håller filmen på ens axlar är Tom Wilkinson. Han är så cool, hård men ändå så otroligt smart och manipulerande att man sitter på spänning i varje scen han är med i. Så ör att sammanfatta filmen, en bra frontman i ett anat ganska medelmåttigt punkband.
Recension: War Inc (2008)
Originaltitel: War, Inc
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0884224/
År: 2008
Regissör: Joshua Seftel
Skådespelare: John Cusack , Hilary Duff, Marisa Tomei
”Knasig satir om USA:s krigsföring i mellanöstern”
John Cusack spelar en undercover lönnmördare som med sin täckmantel som mässarrangör ska mörda presidenten i det fiktiva landet Turkistan. Mässans som arrangeras ska visa vad Turkistan tillsammans med USA kan åstadkomma i affärsvärlden. Sälja ut stora företag och varukedjor som ska öka landets inkomster. Hela mässans höjdpunkt är dock bröllopet med ”mellanösterns Britney Spears” Yonicka (Hillary Duff) Samtidigt blandar sig en neutral journalist in i soppan. Brand (Cusack) hamnar nu i mellan båda kvinnorna vilket får honom ofokuserad på sitt uppdrag.
Jag har inget emot satir i lagom doser. Och javisst fanns här en del riktigt roliga saker. Tillexempel hur alla viktiga politiker gick runt i flipp flopp tofflor (som en del utav exploateringen av USA) men annars tyckte jag filmen var alldeles för krånglig och osammanhängande vilket naturligtvis drar ner betyget. Dessutom tyckte jag att filmen var allmänt tråkig och liksom inte riktigt höjde sig någonstans. Den var liksom platt igenom hela filmen.
Men samtidigt ska man väl kanske inte ta en satir film för seriöst och där filmens skulle vara satirisk och driva med samhället i allmänhet där lyckades de verkligen och det var väl det som man eftersökte. Så för att sammanfatta en ganska okej film ur ett komedi perspektiv men annars tyvärr inte så mycket att hänga i julgranen.
Recension: Life Or Something Like It (2002)
Originaltitel: Life Or Something Like It
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0282687/
År: 2002
Regissör: Stephen Herek
Skådespelare: Angelina Jolie, Edward Burns, Tony Shalhoub .
”Vad skulle du göra om du bara hade en vecka kvar att leva?”
Lane Kerrigan (Jolie) lever ett enligt henne perfekt liv. Hon äter nyttigt, tränar varje dag och hon gör raketkarriär inom tv-branschen. Men en dag så träffar hon en gatuprofet vid Namn jack som förutspår att hon ska dö om exakt en vecka. Till en början tror hon såklart inte på det men efter att andra olika saker Jack förutspådde slår in så blir hon orolig. Tillslut så kommer hon till en dag när hon börjar inse att hon kommer dö inom en vecka och hon frågar sig vad hon ska göra nu med sitt redan ”perfekta” liv.
Tror det eller inte men detta är faktiskt en komedi. Det låter lite väl allvarlig tycker jag. Men samtidigt tycker jag det känns skönt också med en komedi som inte bara gör parodi på allt utan har sin egen liten stil och väg. Filmens humor ligger mest i att man ska bli påmind om hur härligt livet faktiskt är och att det finns en massa saker man har framför sig.
Naturligtvis var jag lite skeptisk till Angelina Jolie i en komedi film då jag mest brukar förknippa henne med actionthrillers eller starka dramafilmer. Och jag får väl säga att hon var okej. Varken mer eller mindre, men som sagt vill man se Jolie i en mer passande roll så är det de ovan nämnda genrerna som gäller.
Jag gillade filmen ändå. Den var inte så sockersöt och gullig som en del komedier kan bli och den var inte heller så smaklöst dålig som många är. Så kort sagt en trevlig film man kan koppla av till och som passar utmärkt när man själv inte har den bästa dagen.
(hittade tyvärr ingen bättre trailer, så ni får ursäkta texten på videon)
Recension: The Pineapple Express (2008)
”Gräslig lågvatten film utan hjärna”
Originaltitel: Pineapple Express
IMDB: http://www.imdb.com/title/tt0910936/
År: 2008
Regissör: David Gordon Green
Skådespelare: Seth Rogen, James Franco , Danny McBride
Med eller utan några som helst förväntningar på denna film så måste jag tyvärr säga att detta spektakel inte höll måttet. Jag måste visserligen erkänna att jag har oerhört svårt för komedifilmer av den här sorten. Jag menar det är väl ingen konst att spy upp så många könsord, rasistiska påhopp och allmänt skitsnack inom loppet av två timmar. För det är ungefär vad som man får uppleva i Pineapple Express.
Vad handlar filmen om då? Jo, Seth Rogen spelar Dale en indrivare i 30 år åldern som är ständigt hög på diverse droger. Han lyckas av misstag bli vittne till ett mord och nu måste han och hans högare kompis Saul fly från de som begick mordet. Detta leder naturligtvis till diverse lustigheter. Jag brukar ha två toleransnivåer när jag ser på komedi just därför att de alltid gör mig besviken. Antingen så får humorn vara bra eller så får storyn vara bra, finns väldigt få undantag där detta faktiskt kombineras. Pineapple express har tyvärr inget av de ovan nämnda kriterierna.
Innan jag avslutar min sågning så vill jag ändå pricka in två faktiskt roliga scener som ändå räddar filmen från en total kollaps. Scenen när Saul rusar in i ett kök och får en gaffel i ryggen är faktiskt väldigt kul, tänk att någon sådant enkelt kan vara kul. Den roligaste scenen är nog ändå när Saul och Dale tvingas fly i en polisbil och när Saul sparkar upp rutan och fastnar med foten i rutan, han tvingas alltså att köra en bil på motorväg med ett ben, tänk er det…
Nog diskuterat om det, filmen är tyvärr alldeles för hysterisk, för mycket skitsnack och alldeles för mycket pang pang och blod vilket bara stärker min poäng om att de var tvungna att lägga till allt det där för att de inte ens kände att sin egen humor räckte, sen måste jag bara få ut detta: Seth Rogen är en av de sämsta skådespelarna jag har sett…