Recension: Casino Royale (2006)

”En fräsch nystart på Bondgenren som går all in i högsta växeln”

Betyg: 4/5


Plats på IMDB: 249


År: 2006


Originaltitel: Casino Royale


Land: USA


Connery, Lazenby, Connery igen, Moore, Dalton, Brosnan: Dessa män har alla någon dragit på sig den svarta kostymen och hoppa in sin snitsiga bil för att sedan spränga allt i sin väg. Numera så axlas 007s legendstatus på Daniel Craig, ni vet han som… nä just det han blev ju känd i och med Casino Royale. I vilket fall som helst så måste jag i min egen skam erkänna att detta var den första Bond filmen jag såg då jag aldrig har varit någon fan av den serien, men någon gång så ska jag nog hinna med de andra 22.




Jag gillar filmen skarpt då den innehåller drösvis med härlig och fartfylld action och de långsamma bitarna är väldigt få tack och lov då jag inte riktigt tycker Craig fungerar på dialogbiten. För er som inte har sett filmen ännu så är Bond och MI6 på jakt efter ett terrorristnätverk som får enorma summor finansierade av någon någonstans.




Ett internationellt parti high stakes poker anordnas i Montenegro där vinnaren går hem med cirka 150 miljoner dollar.  MI6 misstänker att Le Chiffré kommer vara där och de planerar att låta Bond vinna pokern och därigenom komma närmare Le Chiffré. Allt går inte som planerat och Bond måste använda alla sina muskler för att överleva.




Mads Mikkelsen övertygar enormt som the bad guy och han var nära att ta sig in på min lista, han och Craigs dueller vid bordet är faktiskt rent adrenalinsprakande. Jag kan förstå att en del inte tycker om de här nyare och modernare hightech Bondrullarna men jag tycker det är helt obegripligt att de flesta av klagomålen kommer på Craig för att han har FEL HÅRFÄRG jag menar, det är ju bara löjligt. Utöver lag så tycker jag Casino Royale är en förbaskat bra actionfilm och den håller en på styva linan genom filmens något utdragna 140 minuter.



Recension: Howl´s Moving Castle (2004)

”En fascinerande historia i alla den vackra japanska konstens färger”

Betyg: 3/5


Plats på IMDB: 250


År: 2004


Originaltitel: Hauru no Ugoku Shiro


Land: Japan


Filmen handlar om den unga hattmakerskan Sophie som en dag blir förhäxad av en otäck trollkvinna. Förbannelsen lyder att hon måste erövra Howl’s (En annan trollnisse) hjärta för att bryta sin egen förtrollning, och hon får inte berätta för någon om hennes förbannelse då stängs hennes mun på automatik.

Howl då jo han bor i ett kringflyttande hus på 4 ben som kan skifta dimensioner med sin ringklocka. Och just det hela patrasket styrs av en komisk elddemon vid namn Calcifer. Sophie lyckas nästla sig in i hans slott och arbeta som städgumma (glömde jag säga det att när Sophie förhäxades så blev hon en gammal gumma istället för en ung flicka som hon var)




Låter handlingen komplicerad? Jo jag håller med men den är inte så jättejobbig i grund och botten faktiskt man får bara inte haka upp sig på alla övernaturliga grejer för gör man det då är det ingen idé att titta utan man får försöka njuta av de vackra animerade scenerna eller de helt sanslöst underbara karaktärerna. Musiken håller också sjukt bra nivå och man rycks med väldigt snabbt.




Jag såg den här filmen på engelska och jag tror faktiskt den är bättre på engelska än på originalspråket japanska. Mest för att det är lite lättare att förstå engelska än japanska men också för att Christian Bale och Billy Crystals mycket imponerande röstarbete ger filmen en extra krydda.




Howl’s Moving Castle baseras på en roman som i sintur baseras på diverse japanska sagor så det kan ha en andel i den underliga handlingen och de mystiska karaktärerna men jag tycker ändå man kan ge filmen en chans för har man väl sett en bit in så slutar den aldrig att underhålla och den bjuder på en del både roliga och en del skrämmande scener.




RSS 2.0