Recension: Crazy Heart (2009)
”Svårsmält handling med en briljant Jeff Bridges”
Betyg: 2/5
Nominerad i:
Bästa Manliga Huvudroll – Jeff Bridges
Bästa Kvinnliga Biroll – Maggie Gyllenhaal
Bästa Sång - The Weary Kind (Music and Lyric by Ryan Bingham and T Bone Burnett)
Crazy Heart är en riktigt stereotyp film för Oscarsgalan då den enbart är vacker rent filmiskt men den brister stort i själva underhållningsfaktorn. Tyvärr så lyckas inte filmen egentligen på något utav det. Detta är en ganska långtråkigt, upprepande och ganska platt film men med en fenomenal Jeff Bridges i huvudrollen som den alkoholmissbrukande, rökande musikföredettingen Bad Blake. Man får möta honom direkt när han anländer till en bowlinghall för att uppträda, med en ständig cigg i mungipan och en flaska whiskey i handen så åker han runt på olika mindre matställen och krogar och tjänar en liten slant.
Han blir ständigt påmind om sitt unga och förflutna då äldre fans ofta kommer fram till honom och frågar om autografer. Tillslut träffar han en ung kvinnlig journalist som får honom på fötter igen och genast börjar han närma sig sitt forna jag. Jeff passar som handsken i rollen som Bad Blake, han dricker mycket, han röker mycket och han lufsar runt i livet utan några mål och han vet inte riktigt vad han värdesätter.
Filmen har ett grymt lågt tempo vilket visserligen passar bra in i handlingen, tyvärr så får man egentligen bara följa en enda karaktär och det gör att filmen känns väldigt seg och blir tillslut långtråkig. Alltså ska man ha en film med ett lågt tempo så bör man i alla fall kasta in fler karaktärer än vanligt för att hålla filmen levande. Dessutom blev jag besviken hur lite sådana som Robert Duval och Colin Farrell användes i filmens biroller.
Detta är verkligen Jeff Bridges film helt och hållet då han är det enda som håller filmen men tyvärr så räcker inte ens hans enastående prestation till, mot filmens otroligt låga tempo, tråkiga karaktärer och händelselösa inre för att det ska bli gödkänt i mitt tycke.
