Recension: Das Weisse Band (2009)
”Ett segdraget mysterium i en grå vardag”
Betyg: 3/5
Nominerad i:
Bästa Foto - Christian Berger
Das Weisse Band som filmens originaltitel lyder utspelas sig i en liten tysk by precis innan första världskrigets utbrott, men ändå så är stämningen långt ifrån fridfullt. Det börjar med att en ridande doktor råkar ut för en ”olycka” då hans häst föll över ett spänt snöre längs marken och nu börjar det surra i byn om vem som gjorde det. Stämningen blir inte bättre då en sädeslada eldas upp, en person hänger sig och två barn blir torterade i byn och inget verkar ha varit närvarande vid någon av händelserna.
Filmen har en lång och stundtals riktigt dryg dialog vilket gör att tempot dras ner onödigt mycket mer än vad den egentligen behöver. Scenerna är också stundtals lite väl utdragna då det händer ofta att det är knäpptyst långa stunder. Filmen är otroligt deprimerande då alla i byn naturligtvis är skakade av händelserna och man känner med folket när de får dåliga nyheter stup i kvarten.
Dock så är storyn extremt intressant och man blir snabbt indragen och man vill veta vem som står bakom allt om det nu är en och samma person det vill säga. Musiken är faktiskt stundtals bra och upplyftande vilket visserligen inte passar in i filmen men det är glad och rytmsikt och det ska man inte klaga på när man ändå får se så mycket annat hemsk i filmen. Det tyska film språket är inte lika fint som ryskan men den funkar och framförallt i den här sortens filmer och man måste medge att man hajar till rejält när någon skriker på tyska.
Das Weisse Band är en lång och segdragen detektivstory som tar lång tid att bita sig igenom men har man väl gjort det då tycker jag filmen fatiskt är bra.
